Kristina Lugn har tilldelats Natur och Kulturs kulturpris 2006! Efter sin sjunde diktsamling, Hundstunden (1989), har Kristina Lugn ägnat sig helt åt dramatiken och haft stora framgångar med pjäser som Idlaflickorna, Tant Blomma och Stulna juveler för att nämna några. Nu återvänder hon, till glädje för sina många läsare, till poesin med en diktsamling som handlar om hemlängtan och svek – om att snarare vara illa medfaren än klok och erfaren. ”Att skriva en dikt är som att först sy fast varenda känsla med björntråd vid min tanke. Och sedan, när den är ordentligt förtöjd där, snickra ihop en meningsbyggnad som har dörrar också för främlingar. Och slutligen, när jag äntligen älskar det jag gjort, förlora det. Och det enda jag kan säga är Hej då, ha det så bra!” Kristina Lugn
Visa mer
Recensioner
2014-05-15
Betyg 
Lugn skriver i en vardagsnära stil som är svår att utveckla. Och eftersom hon håller sig till sin inmutade mark har hon som man kunnat vänta förflackat till en ytlig attityd. Boken består mest av ironiska lekar med vardagliga fraser, och står på en konstnärligt låg nivå. Man kan bara hoppas att titeln verkligen innebär ett farväl till dikten.
2010-11-17
Betyg 
Kristina Lugn har ett eget språk. I mina öron är det ofta tragikomiskt med ett starkt utanförskap som tema. Jag tycker särskilt om metaforen med gräsklipparen.
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
