Hej alla monster!

Betyg

Jag tycker att illustrationerna i denna bilderbok är fantastiska och lekfulla. Lekfull är också texten. Boken är nog skapad för de som gillar lite mystik och läskigheter. Kanske kan det vara så också att då den är annorlunda blir man lite tagen på sängen när man läser boken. Kanske hade man förväntat sig något annat.

Betyg

Detta är något så ovanligt som en skräck-bilderbok där vi får följa ett barn och dennes mamma.
När kvällen kommer förvandlas den snälla mamman till en OND mamma med gula ögon och blått hår.
”Du säger: Kom mitt lilla fula barn
nu ska vi gå en hemsk promenad.
Vi ska titta på skelett och zombies
och du får inte hålla mig i handen.”
Sedan får vi som läsare följa under denna rysliga nattpromenad.
Alexander Jansson för med sina illustrationer in massor av läbbigheter.
Mot slutet av boken tänker t.om mamman ge bort sitt barn till en elak häxa.
Hur ska det gå? Kommer den snälla mamman tillbaka?

Denna bok har varit extra rolig att recensera tillsammans med övriga familjen. För det har verkligen varit vitt skilda meningar om boken.
Jag gillar boken. Den har fantastiska illustrationer och den stämningsfulla berättelsen svävar på ett lite ruggigt sätt mellan verkligheten och lekens fantasi.
Det är en ovanligt läskig bok för åldersgruppen men barn är olika precis som vi vuxna. Jag slutade med skräck (för vuxna) för snart 20 år sedan. Jag hatar skräckupplevelser. Men precis som vissa vuxna älskar den pirriga känslan så älskar även vissa barn den pirriga känslan denna bok ger. Det är väl underbart att barn får uppleva litteratur av olika slag.
Med det sagt tycker jag boken inte lämpar sig för högläsning för en större förskolegrupp där det är svårt att hinna läsa av alla barns reaktioner.
Min snart 6-åring deklarerade efter några sidor att hon absolut inte ville fortsätta läsa boken då hon tyckte den var fruktansvärd. Så på samma sätt som jag inte vill utsättas för skräck så ska också barn ha chans att undvika boken. Passar alltså enligt mig i mindre sammanhang. T.ex i hemmet eller för enstaka barn på förskolan. Men jag älskar att boken finns med i barnboksutgivningen!

Min make hade en helt annat syn än jag på boken när han läste för vår yngsta. Han tyckte den var sämst. Att meningarna som insinuerar lek/fantasi är lätt att missa för ett barn och det blir helsjukt att barnets trygghet ska förvandlas till en elak person som inte vill barnet väl. Han vägrade till slut läsa texten.

Så boken verkar helt klart väcka en uppsjö känslor och upplevelser för olika barn och vuxna. Men det är väl också så läsupplevelser ska vara?
Har man ett barn som älskar t.ex Underbara familjen kanin-böckerna så tror jag ”Hej alla monster!” blir succé. Har man ett barn som påminner om mitt mellanbarn (lättskrämd) är det nog bättre att satsa på en annan bok.

Dock tycker jag det är udda att Sveriges största barnboksförlag envisas med att trycka böcker med ”dagis”-begreppet fortfarande. Enligt mig så använder knappt dagens förskolebarn det utan är vana och bekväma med ”förskola”.
Att föräldrar använder ”dagis” av gammal vana stör inte mig särskilt, men när en korrekturläst bok använder begrepp som är nedvärderande mot proffessionen tycker jag det är tråkigt. Så jag personligen har ändrat med penna i min bok 😏

Men boken är en riktig läsupplevelse. En bok som inte passar alla, men som förmodligen blir älskad av de som den passar.