En vindlande och genial vidräkning med det förflutna. The New York Times Nora Krug växte upp i det Tyskland som fortfarande låg i skuggan av andra världskriget. Hon bosatte sig i New York, men hemlandet gjorde sig snart påmint, både som skuld och som längtan. För att få veta vem hon var tvingades hon att konfrontera sin historia. I det internationellt hyllade grafiska memoaralbumet Heimat gestaltar Nora Krug sin resa tillbaka i tiden till sina släktingars liv under naziregimen och kriget. Hon tecknar i suverän stil en bild av ett land ännu präglat av krig och övergrepp, en släkt fortfarande märkt av förluster. En unikt berättad historia om identitet, historia och hem. Ett mästerverk till berättelse berörande som en roman, uttömmande som en faktabok. Stern
Visa mer
Recensioner
Betyg 
Nora Krug föddes i den tyska staden Karlsruhe 1980 men är sedan flera år bosatt i Brooklyn, New York. Hon är (som hon själv uttrycker det) ironiskt nog gift med en judisk man från staden och när hon frågade sin far vad han tyckte om att bli svärfar till en judisk man så svarade han: ”inte riktigt gottgörelse, men ett sätt att förbättra relationen till judendomen.” Skam och skuld är något som Nora Krug lärt sig leva med men också en längtan och sökande efter en identitet och ursprung. Alla försöker vi hitta oss själva i livet men hur ska man veta vem man är om man inte förstår var man kommer ifrån? När man aldrig fick lära sig i skolan vad som hände i deras hemstad under kriget, aldrig lära sig gamla folksånger eller texten till nationalsången.
Var hennes morfar Willi en medlöpare åt nazisterna? Vem var hennes farbror Franz-Karl som stupade i kriget 1944, familjens högt älskade son som skulle ärva gården? Hennes far, som föddes två år efter broderns död och även fick samma namn, har levt i skuggan av sin bror i hela sitt liv och broderns frånvaro har gjort att Nora knappt haft någon kontakt med hennes fars övriga släkt. Varför?
Alla dessa frågor om identitet och ursprung får sitt svar i Nora Krugs gripande och gedigna krönika över sin egen släkt och den tecknar också en minnesvärd bild av en nation och ett folk med en rik historia och stort kulturkapital som drabbats av kollektiv skuld och skam och som gjort sitt bästa för att glömma och gå vidare. Det historien lär oss är dock att segraren skriver den och att det aldrig är sunt att sopa saker under mattan men i fallet med Tyskland och Andra världskriget så är det ett nationellt själsligt trauma som det kommer att ta flera generationer att greppa och Nora Krugs bok är ett stort och välkommet steg i rätt riktning.
