A group of people have little in common except that they are all hopelessly lonely. A young girl, a drunken socialist and a black doctor are drawn to a gentle, sympathetic deaf mute, whose presence changes their lives.
Visa mer
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
Visst, det var fint om människan och hennes vilsenhet, men jädrigt babbligt på slutet. Ledde liksom ingenvart, och upprepade sig. Första halvan kändes som en fyra, andra en tvåa och jag skumläste de sista sjuttio sidorna eller så.
En trea med plus. I och med att den är skriven 1940 i sydstaternas USA förundras man av McCullers moderna och delvis ganska icke-amerikanska tankar kring nazismen, rasförtrycket, kapitalismens orättvisor och så ensamheten förstås. I boken följer man uppsjö av karaktärer som har gemensamt att de projicerar sina drömmars vän på en dövstum man vid namn John Singer och därmed blir besatta av honom. Så många karaktärer gör handlingen ganska spretig och utan en drivande och medryckande handling blir man sällan riktigt fast i en bok. Så inte heller denna gång. Trots det konstaterar jag att jag beundrar McCullers klokhet, hennes kärleksfulla personbeskrivningar och det ofta vackra språket. Varnar dock för att detta är en sorglig och inte särskilt hoppfull bok.
En av de finaste mest skarpsynta och känsliga böcker jag har läst som med en unik precision sätter fingret på människans ensamhet och hennes outsinliga behov av att bli lyssnade på och förstådda. Beskriver även i detta hur egoistiskt detta behov i grunden är.
Ska du bara läsa en bok ska du läsa den här. Carson McCullers är söderns vackraste ros och i Hjärtat jagar allena blommar hon som mest. En bok att älska.