Häxringarna är berättelsen om en stads födelse i slutet av 1800-talet, om hur den uppstår och breder ut sig med järnvägsstationen som medelpunkt. I ett torp i samhällets utkant föds Tora och där tar hon när skuggmorellerna blommar avsked av sin mormor och hennes grå fattigdom. Snart får hon också avstå från kärleken och gemenskapen med en man. Hon blir ensam och har bara sin starka vilja och arbetsamhet att lita till i ett hårt samhälle. För snart fyrtio år sedan påbörjade Kerstin Ekman sin numera klassiska romansvit Kvinnorna och staden om Katrineholm och om kvinnorna som föddes där och hur de med sitt arbete och vardagsslit blev delaktiga i samhällets framväxt och utveckling. I Häxringarna, Springkällan, Änglahuset och En stad av ljus skildras deras liv med humor, sakkunskap och stor inlevelse.
Visa mer
Recensioner
Betyg
Åh, vad jag saknat kollektivromanen, även om den zoomar in på Tora mot slutet! Inser verkligen hur det självcentrerade egot brett ut sig, när jag läser denna bok.
Tydligt kvinnoperspektiv, men inga offerkoftor. Kvinnorna är av en helt annan kaliber och resning än männen. Eländet tar aldrig över, mustigt, muntert och realistiskt. Framstegstro. (Var tog den vägen?)
Gediget forskningsarbete som grund.
Betyg
Efter att ha läst och blivit besviken på Grand final i skojarbranschen så tyckte jag att ändå att Kerstin Ekman skulle få en chans till, precis som så gott som alla författare får av mig. Alltså tog jag mig an Häxringarna, första delen i sviten Kvinnorna och staden. Historiska romaner är något jag brukar tycka om så det var med spänning, nyfikenhet och stor tillförsikt jag började läsa. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2013/07/haxringarna-av-kerstin-ekman.html
Betyg
Stundom seg och jag har svårt att hålla reda på vem som är vem av de mer välbärgade männen. Språket är dock vackert, nästan vemodigt, och kvinnans roll i samhället får större plats än vad som är brukligt för denna typ av historiska romaner. Mer än någonsin beundrar jag dessa genom tiderna starka kvinnor som kämpat och aldrig gett upp, trots glåpord, fattigdom, olycka och svek.
2012-11-16
Betyg
Socialrealism så det sjunger om det. Bitvis gripande personskildringar dock lite väl tillrättalagd och tenderar att bli en aningen schablonsmässig i sitt persongalleri.