I början av 1960-talet älskade osårbara tjugoåringar att spaka Tunnan och Lansen i ständiga, krigsliknande övningar med otyglade lågflygningar. De övade invasionsförsvar med en outtalad hotbild från öst medan Sverige hävdade sin neutralitet under kalla krigets dagar. En stark ledning inom Flygvapnet hade med hjälp av en expansiv flygindustri och försvarsvänliga politiker skapat världens fjärde största flygvapen, med fler än tusen svenska flygplan. Samtidigt hade Tunnan och Lansen ett förfärligt haverifacit. Var tredje plan havererade eller brann upp. Flygarna betalade priset. Förlustsiffran uppgår till fler än 600 efter andra världskriget. Den mest olycksdrabbade perioden inträffade under Torsten Rapps tid som flygvapenchef, med ett sjuttiotal...
Visa mer
Recensioner
2016-12-29
Betyg 
En bok som tar sin början i en olycka den 26 oktober 1960, ett Lansen-plan störtar
rakt in i ett hus och sju personer dör. Olyckan betraktades som en olycklig slump, men
faktum är att olycksstatistiken för den tidens flygvapen var förfärlig. Enligt boken förolyckades
var tredje plan av typen Tunnan eller Lansen. Författaren försöker gräva fram orsakerna till alla
olyckorna. Det tycker jag han lyckas bra med i denna intressant och välskrivna bok.
Han redogör för historien om den hemska olyckan i Vikbo och dess sorgliga efterspel.
Dessutom berättar han om hur flygvapnet utvecklas under denna tid och det säkerhetstänkande,
eller brist på det som fanns.
I boken finns också ett sjuttiosidigt appendix med en lista över flygkrascher mellan
1 juli 1960 till 30 september 1961, detta är Torsten Rapps tid som flygvapenchef.
Till varje krasch i listan har fogats en analys över olycksförloppet sammanställd med hjälp av
haverirapporter, intervjuer m.m. En mycket bra och intressant bok. Själv får jag väl vara glad
att jag lever, ett Viggen-plan störtade några hundra meter från huset där min familj bodde när jag
var i tio-års åldern...
