"Hästarnas dal" - en fristående fortsättning på succéromanen "Grottbjörnens folk" - utspelar sig under den senaste istiden för drygt 35 000 år sedan. I centrum står cromagnongflickan Ayla.
Ayla har drivits bort från den neanderthalklan som adopterade henne när hon som liten skildes från sitt cromagnonfolk efter en jordbävning. Utstött, följd av neanderthalarnas förbannelser, vandrar hon över den ändlösa vindpinade stäppen för att söka efter sitt eget folk. På sin ödsliga vandring kommer hon till en grönskande dal där en hjord stäpphästar betar det böljande gräset. Ayla stannar i denna dal: år av hård kamp för att överleva sjukdom, kyla och anfallande rovdjur. Hon blir allt skickligare som jägare, medicinkvinna och flintknackare - hon uppfinner också metoder som ingen annan människa någonsin använt före henne. Ayla har sällskap av en ung stäpphäst och ett grottlejon, men till slut blir...
Visa mer
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
Under en vinter, framför den sprakande elden från öppna spisen läste jag denna och alla de andra böckerna ur denna fantastiska serie för min sjuka pappa. Vi hoppade dock över alla sexscener som egentligen inte för historien framåt, men som säkert intresserar många.
Min åsikt, och det gäller hela serien, är att den är intressant ur en vetenskaplig synpunkt om man är historieintresserad eftersom författaren tagit reda på mycket fakta men som roman är det nog en av de sämsta jag läst. Därför fick den ett medelbetyg av mig.
Grottbjörnens folk var annorlunda och bra. Hästarnas dal är okej, men redan här skumläste jag de kapitel (vartannat) som handlar om Ayla medan behållningen var kapitlen om Jondalars sexuella erövringar. Tredje och fjärde boken kan man vara utan.
Hade jag betygsatt boken direkt efter läsning, när jag var typ 13, hade den säkert fått högre betyg. Nu är den en av mina "skämsböcker", men måste ändå ge den en 3:a för den längtan historien då väckte :)
Dröjde läänge innan det den blev nåt vidare "intressant" att läsa. Väl där var den bra och jag sträckläste den, innan skumläste jag istället boken. Mer händelselös och utdragen än första boken, men mot slutet som sagt bra.
Länge sen jag läste den nu men jag minns den med glädje för att den var lite intressant ur aspekten "hur gjorde man förr". Men visst hjälper kärlekshistorien till för att man ska vilja läsa den vidare...
Jag tokläste alla Auels böcker när jag var 17-18 år och tyckte de var fantastiska. Visst är det spännande att tänka sig att leva på den tiden. Och visst är det tantsnusk :)
Det här var verkligen slukarböcker, hela serien. Läste några kapitel senare i livet, därav det låga betyget. DÅ hade jag nog givit boken en femma, minst :)
Denna bok samt de andra i serien är underbara. jag refererar ofta till dessa när andra börjar prata om sånt som står i bibeln. Kan inte dessa böcker i så fall vara någon slags bibel.?