Handbok för språkpoliser

Lövestam, Sara

| 2020

Flag from sv

13


Det är inte särskilt vågat att påstå att Sara Lövestam är det mest intressanta som hänt det svenska språket på senare år. Ingen har som hon lyft fram och levandegjort det, gett oss verktyg att vårda och använda. I bok efter bok har hon stimulerat oss språkväktare samtidigt som hon pekat på vikten av att kunna och att vårda vårt språk. Lasse Winkler, AlbaDu har blivit antagen till språkpolishögskolan. Du har fått din rödpenna och ser fram emot att börja arrestera språkmissbrukare med de klassiska orden "det heter faktiskt" .Men hur ligger det till med Luciasången, är det förlät eller förgät? Hur hårt ska man bestraffa en särskrivare, och vilket kommateringsreglemente är det som gäller? Handbok för språkpoliser är din vän i en värld där ligister svär på engelska och språket är i ständigt förfall.Sara Lövestam är författare, lärare, språkvetare och en flitigt...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Britt-Marie Kullin

2020-12-14

Betyg

Betyg: 3,5 av 5.

Betyg

”Sitter du verkligen och skrattar åt en bok om grammatik, Maria?” frågade min sambo flera gånger under läsningen. Och ja, det gjorde jag verkligen. Rakt igenom. Det var en blandning av skratt för att jag känner igen andra, för att jag kände igen mig själv och bara för att det var hysteriskt roligt.

Sara Lövestam är en mästare på att skriva lättförståeligt om språk på ett humoristiskt sätt, och det kan inte vara lätt trots att det ser så ut.

Boken är uppdelad i lite olika delar, först en bakgrund om svenska språket. Här får vi både läsa om dess historia, om hur det ändrats genom tiderna och att språkpoliser minsann har funnits lika länge som Sverige har varit ett enat rike. I ‘Språkpolisen och samhället’ får vi träffa good cop och bad cop och hur de hanterar förbrytelser på olika sätt, för första gången.

I ‘Tyngre kriminalitet’ och ‘Lättare förbrytelser’ får vi möta dessa ännu oftare. Vi får också lära oss de, just nu, korrekta sätten att stava, uttala och använda olika ord och uttryck. Vi får läsa fältstuder som visar exempel på hur det används fel, och får veta hur det kan ha blivit på det här sättet. Sedan följer det absolut bästa och mest komiska i hela boken: hur man som språkpolis kan hjälpa andra framåt i sin språkutveckling. Allt beror på om man har tagit rollen av good cop eller bad cop och det är under bad cop-instruktionerna jag ibland skrattar så jag gråter.

Mot slutet följer några lagändringar där vi får möta några olika sätt att uttrycka sig på som ändrats, kommatering, stavning och pronomet hen.

Turligt nog för mig, inser jag när jag läser den här boken att jag i mångt och mycket är en good cop. Jag känner igen mig oftare i hur en good cop kan bete sig än en bad cop och jag tror inte att jag kan beskriva hur lättad jag blir av detta, speciellt eftersom en av mina bästa vänner sa: ”De kunde lika gärna ha satt ditt namn där istället för ‘språkpoliser’ tycker jag”, när jag skickade en bild på boken.

Lövestams grammatikböcker har hittills haft en självklar plats i min bokhylla och så kommer även den här ha. Om inte annat för att kunna irritera min sambo när jag sitter och skrattar högt åt en bok om svenska språket.

Anna Hallqvist

2020-11-19

Betyg

Det är dags att dra igång studierna på språkpolishögskolan och lära sig alla knep en riktig språkpolis behöver för att bekämpa brottsligheten. Till att börja med, fatta rödpennan och välj angreppsätt; Bad Cop eller Good Cop. Är du en Good Cop är lågaffektivt bemötande din grej, där du med varlig hand styr den kriminella mot kunskap och helst arbetar du förebyggande. Det bästa är att ingen halkar in på brottets bana. Bad Cop däremot är den hårdföre språkpolisen som får den mest luttrade språkboven att tystna. Hens paroll är att håna, tukta och direkt attackera. Inget daltande där inte.

Behöver jag nämna vilket av angreppssätten som är det effektivaste i utbildningssyfte? Med vägledning, stöttning och uppmuntran är det mest sannolikt att vi skapar ett samhälle där rödpennan inte behöver löpa så frekvent i marginalerna.

Jag skrattade högt flera gånger under språkutbildningens gång, samtidigt som jag var lite nervös inför risken att behöva skriva en bot utställd till mig själv också. Skämt åt sido; Det här är en bok som bör läsas med glimten i ögat. En bok att ha och återvända till både nu och då. Jag älskar den!