Halv elva en sommarkväll

Betyg

Rodrigo Paestra har bragt Toni Perez och sin hustru om livet i ett svartsjukebrott. Paestra är nu spårlöst borta och därmed en mördare på flykt i den lilla spanska byn. En fransk par med deras dotter och en väninna är på genomresa genom byn när de får höra om svartsjukebrottet. Samtidigt som ovädret härjar i natten har polisen lyckats omringat byn och avvaktar nu bara till gryningen för kunna lokalisera mördaren, Rodrigo Paestra.

Halv elva en sommarkväll är en kortroman av författaren, Marguerite Duras. Och det är en kortroman som präglas av djupa underliggande budskap. Det är, precis som i flertalet andra romaner av Marguerite Duras, fokus på kärlek och familj, trohet och otrohet. Den glänser av graciöst språk och hänförande innehåll. Den är svårtolkad och bär ett djup som endast författaren Marguerite Duras lyckas framföra med stil och klass. Den är värd all tid att skärskådas och brytas ner i delar för att sedan bygga upp och finna förståelse av helheten.

Betyg

spänningen stiger för varje sida men det är ingen deckare utan den beskriver några människors livssituation just då. fantastisk författare!

Betyg

Håller med Agneta J till 100%

Betyg

Tycker väldigt mycket om språket. Intensiv puls, trots lågmäldhet. Miljöer med fokus på personbeskrivningar. Jag är där.

Betyg

De äkta makarna Maria och Pierre är på bilsemester med dottern Judith och gemensamma väninnan Claire. Från Frankrike kör de söder ut med planerat mål i Madrid. En bit efter spanska gränsen möts de av ett våldsamt oväder som tvingar dem att stanna till i en liten stad för att söka skydd för natten. Dessvärre är de inte ensamma om att ha tvingats till detta oväntade uppbrott. Stadens hotellrum är fulla, men de lyckas tillsist få tak över huvudet i det värdshus som öppnat sina korridorer för den oväntat stora mängden besökare. Maria korkar upp.
Samma dag har en man vid namn Rodrigo Paestra mördat sin unga hustru och hennes älskare. Alla talar om tragedin och gatorna är fulla av patrullerande poliser.
Med vinflaska och cigarett lämnar Maria sin sömnlöshet för att hämta luft på balkongen. På en annan balkong bara några meter bort ser hon sin man tillsammans med Claire. Ovetande om hustruns åskådan tar de sitt första steg mot svek och en begynnande relation. I samma stund ser hon den efterlyste gärningsmannen på taket tvärs över gatan. Hopplöst klamrar hans sig fast runt en skorsten. Förtvivlat övergiven och tillintetgjord. Bara några timmar av mörker finns kvar som skydd.
Jag fylls tidigt av den bittra smaken av tungt rödvin och döda kärlekshistorier. Det ligger något sant dekadent över denna lilla historia. I den tryckande spanska hettan ser vi Marias växande insikt om svek och alkoholstinna likgiltighet inför detsamma. Hennes sätt att resignera inför Claires skönhet, hennes oberäkneliga förhållande till dottern och den i stort sett konstanta berusningen borde vara tecken på en annalkande kollaps. Just därför ger Marias lugn en redan uppgiven och blasé ton till tragiken. En otäck acceptans som späds på genom det korthuggna och lätt scenografiska miljöbeskrivningarna. Saker står där de står. Ovädret hänger tungt kvar. Glaset kan alltid fyllas på nytt.
De parallella äktenskapsbrotten speglar tydligt Marias öde. Mordet i sig må vara en dödssynd, men skänker kanske tröst. Rodrigo borde vara den mest skrämmande av män, men får hans närvaro om möjligt Maria att behålla en slags kontroll?
Duras utnyttjar sina verktyg med skärpa och effektivitet. Halv elva en sommarkväll är dryga 100 fulladdade sidor, men troligen inte hennes mästerverk. Det återstår att utforska.

Betyg

Handling

Ett franskt par är på väg till Madrid på semester tillsammans med sin dotter och en gemensam väninna. Ett oväder tvingar dem att stanna i en liten stad över natten. Samma kväll har ett svartsjukedrama utspelats i denna by, ett brott har begåtts när en man skjutit ihjäl sin unga hustru och hennes älskare. Mördaren har inte gripits, utan gömmer sig på ett tak mittemot det överfyllda hotell där sällskapet tagit in för natten.

Samtidigt utspelar sig ett parallellt drama där mannen i sällskapet inför ögonen på sin hustru håller på att inleda ett kärleksförhållande med den gemensamma väninnan. Hustrun är väl medveten om vad som håller på att hända och försöker dämpa sin ångest genom att ständigt berusa sig. Hon blir fascinerad av mordet som nyss ägt rum och som av en händelse är det hon som upptäcker mördaren, där han klamrar sig fast vid en skorsten på taket mittemot balkongen, från vilken hon just sett sin man omfamna väninnan. Hustrun blir som besatt av mördaren, attraherad av honom, och beslutar sig för att hjälpa honom att fly staden…

Recension

”Halv elva en sommarkväll” skulle jag beteckna som en slags ögonblicksbok. Läsaren får ingen bakgrund till skeendet eller karaktärerna, som förblir nästan anonyma genom hela boken. Det är en tunn bok på drygt hundra sidor och känslan av att inte få hela historien är påträngande. Det är nästan som om man tjuvkikar in i det här sällskapets intriger under en natt. Som läsare får du inte reda på hur historien kommit dit den är när boken början. Slutet är även det väldigt öppet och man vet inte hur det kommer att sluta.

Språket i boken är speciellt. Meningarna är väldigt korta och bidrar till en intensitet, även om boken i sig är väldigt lågmäld. Marguerite Duras skapar också en intensiv stämning genom att ständiga upprepningar. Hon beskriver hur ovädret byggs upp och återkommer, hur poliserna patrullerar gatorna och med exakt regelbundenhet passerar hotellet där händelserna utspelas, hustruns ständiga sökande efter något att dricka, mannens och väninnans väntan på att äntligen få vara ensamma och hustruns nervösa väntan på att ”det ska ske”, att allt ska vara över.

Boken innehåller som sagt två historier, mordhistorien och triangeldramat. På det sätt jag läste boken fungerar mordhistorien egentligen som en stöttepelare, en reflektion av tringeldramat. Hustrun ser sig själv i mördaren och dras därför till honom. Hon ropar på honom och blir besatt av önskan att komma i kontakt. Vill hon kanske låta sig inspireras? Det är i alla fall uppenbart att hon känner en gemenskap med honom. Hon befinner ju sig i samma situation som han gjorde. Tidvis fick jag uppfattningen att hustruns möte med mördaren bara är en illusion, att det aldrig inträffade och att det bara är ett sätt för författaren att spegla den bedragna hustruns tankar, vilket emellertid visar sig vara fel. Istället verkar det som om hustruns besatthet av mördaren bara är ett desperat försök att själv fly bort från den bisarra situation hon befinner sig i med en make och väninna som framför hennes ögon håller på att bli ett par. Någonting hindrar henne dock från att fullfölja flykten (kan det möjligen vara förnuftet?)

Jag tror att man kan välja att se den här boken antingen så som jag gjort, ur triangeldramats perspektiv med mordhistorien som stöttepelare. Men historien kan även ses från mordhistoriens perspektiv, där triangeldramat i så fall kan fungera som en potentiell bakgrund. Hur man än väljer att tolka boken tror jag att författaren vill blottgöra människans svaga psyke och höja ett varningens finger för hur små saker kan bli stora och hur desperation får oss att ta större och större risker. Men samtidigt, som en tröst, att det kanske finns en gnutta förnuft ändå, som förhoppningvis är starkare än desperationens kraft. Särskilt bokens slut ger läsaren ett visst hopp om att så möjligtvis är fallet.

Jag gav boken betyget tre av fem, men det är en stark trea. Jag tyckte om historien och sättet den är skriven på. Även om du kastas in i händelserna från första sidan, vaggas du ändå som läsare långsamt in i det lågmält intensiva, en intensitet som bara växer. Att boken inte får en fyra beror på att jag inte riktigt lyckas få grepp om alla karaktärerna (vilket naturligtvis kan bero på mig som läsare). Det är egentligen bara hustrun jag fick en någorlunda klar bild av, medan maken och väninnan förblev ganska gråa för mig. Barnets funktion i historien är dock ganska intressant. Dess relation till sin mamma respektive sin blivande (?) styvmamma symboliserar på ett bra sätt hur strukturen i gruppen håller på att förändras. Det känns ibland som om barnet och väninnan håller på att utveckla en föräldra-barn-relation, kanske som en omedveten förberedelse av den framtida familjekonstellationen. Samtidigt är det barnet som mamman klamrar sig fast vid, som om vet vore hennes sista hopp.

Jag rekommenderar den här boken för alla som är fascinerade av det mänskliga psyket och relationer och samtidigt vill ha spänning i ett lågmält format.