Hadrianus var kejsare i Rom 117-138 e kr och ledde ett mäktiga imperium, grundade städer och byggde befästningar. Ett minne från hans storhetstid är Tivoli utanför Rom där Hadrianus villa ligger. Det var hit han drog sig tillbaka på ålderns höst för att slippa Roms intriger och rävspel, stank och elände. Bland pinjer och prunkande grönska lät han uppföra allt han behövde för att trivas och samtidigt utföra sina kejserliga skyldigheter: palats, tempel, badhus, teatrar och bibliotek. Hadrianus var en motsatsernas man, snar till vrede men öm i kärlek, framstående fältherre men också konstälskare och skald. Hans möte med den vackre ynglingen Antonius blev en vändpunkt i hans liv och innebar den djupaste tragedi men också den största lycka. Som han själv uttrycker det i romanen: "Av alla våra lekar är kärleken den enda som har möjligheter att åstadkomma en omvälvning...
Visa mer
Recensioner
2010-02-12
Betyg 
Hadrianus berättar i brev till Marcus Aurelius om sitt liv. Stilen är inte bara återhållsam, som det står på bokomslaget, den är svårforcerad. Meningarna måste läsas om och om igen och innehållet är knastertorrt. Det är också svårt att "hänga med" för mig som är relativt okunnig om den tiden. I medelåldern blev Hadrianus oerhört förälskad i en underskön yngling, som sedan följde honom överallt. Två år senare dör Antinous. Hadrianus inte bara sörjer, han gör honom till en gud och låter skapa hans avbilder överallt. Denna episod är det enda fängslande i romanen. Annars är det mest politik som avhandlas. I ett efterord skriver Yourcenar om bokens tillkomst. Det är faktiskt det bästa avsnittet.
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
