
Januari 1946: London är på väg att återhämta sig efter kriget och författaren Juliet Ashton funderar över sitt nästa bokprojekt. Så får hon ett brev från en Dawsey Adams från ön Guernsey i Engelska kanalen. De två börjar brevväxla och han berättar om livet och människorna där, om krigsåren då ön var ockuperad av nazisterna och den mycket speciella läsecirkeln Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap bildades. Juliet blir fascinerad och bestämmer sig för att besöka Guernsey. Det blir ett besök som kommer att förändra hennes liv. En feelgood-bok som man läser med ett leende på läpparna! "Rolig, rörande och inte likt något jag läst på länge." The Telegraph "Jag kan inte minnas när jag senast läste en lika klok och förtjusande bok. Mary Ann Shaffer har skapat en värld så levande att jag hela tiden glömde bort att det var en roman, och hon har befolkat den med...
Visa mer
Recensioner
Betyg
WOW vilken bok. Ville läsa den för att filmen verkade vara bra. Blev väldigt överraskad, den är skriven med bara brev. Handlingen hade ett så otroligt flyt att jag inte kunde lägga ifrån mig den. Kul att lära sig mer om WWII.
Rolig och spännande, fick lära känna personerna väldigt bra. Lätt att leva sig in, när författaren kan skriva på "gammalt" språk. Betyg: 5
2020-07-25
Betyg
För några dagar sedan visade man filmatiseringen av boken på TV. Vis av skadan undvek jag att titta på filmversionen. Däremot plockade jag fram mitt pocketexemplar för att fräscha upp min minnesbild. Jag minns så väl när jag köpte boken på en loppis, eftersom jag inte kunde motstå den fantastiskt fantasieggande boktiteln. På sidan 165 i mitt exemplar hade jag stuckit in några A4-sidor som handlade om rödakorsfartyget Vega. Det visade sig att Vega, som var en av Svearederiets båtar, tydligen var och fortfarande är ihågkommen för sin insats att undsätta kanalöarna med förnödenheter under det sista svåra krigsåret.
Jag har läst alla recensionerna på denna hemsida och det verkar som att ingen av dessa läsare varit medveten om Vegas insats och koppling till Sverige. För den som är intresserad rekommenderar jag en artikel i Gefle Dagblad 15 sep 2003 skriven av Arne Spångberg. Den finns att hämta gratis på nätet om man söker med texten: ”S/S Vega okänd svensk krigshjälte”.
Betyg
Jag måste börja med att skriva: detta är en av de bästa böckerna jag någonsin har läst. Att själva handlingen berättas genom brev från karaktär till karaktär skapar en unik och charmig känsla. Karaktärerna är personliga, unika och så verkliga att jag nästan tror att de lever på riktigt. Det är på grund av böcker som denna som jag älskar läsning, man läser om en värld som man själv vill befinna sig i och en värld som är helt underbart beskriven.
Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap är lika charmig som den låter. Som läsare möter man sorg, glädje, hemska minnen och underbara relationer som gör att man inte kan sluta läsa. Det enda negativa jag kan skriva om denna är att den kanske var lite för rörig då boken innehåller många olika karaktärer. Men det är inget som förstör handlingen, utan läsaren får bara tänka till ordentligt. Ett mysig bok som har en djup, känslofylld handling.
2018-05-29
Betyg
Jag påbörjade den här boken för kanske ett halvår sedan, fast då som ljudbok. Det fungerade inte! Eftersom boken bygger på brev och biljetter snurrade jag till det totalt. Det krävs att kunna gå tillbaka och se vem som skriver till vem ... vilket inte fungerar så bra i ljudbok. Nu fungerade det bättre även om formatet inte riktigt tilltalar mig, det måste jag säga. För mig blir det aningens spretigt eftersom persongalleriet är relativt stort och det inte bara är ett par, tre individer som skriver sinsemellan. Jag kan mycket väl tänka mig att läsa några brev i bokform, men när en hel roman bygger på brev blir handlingen för mig lite uppstyltad och flytet i berättelsen går förlorad. För det får den ett stort plus. Jag älskar feelgood, men genren måste komma al dente och inte serveras alltför lättsmält.
Dock tycker jag om att lära mig saker, vilket jag gör i den här boken. På så sätt är det inte en feelgood rakt igenom utan en med mer tuggmotstånd. Den knäpper, så att säga, läsaren inte på näsan i ett lättflytande format där man knappt behöver tänka, utan den är underhållande på samma gång som den är lärorik. Till exempel hade jag ingen aning om att tyskarna ockuperade Kanalöarna under andra världskriget.
Betyg
Smaken är som baken, men nej, det här var inte alls vad jag hade förväntat mig. Kanske är felet att jag lyssnade på ljudboken och inte läste den för hand. Kanske är det uppläsaren som känns lite väl överentusiastisk för min smak. Men jag gillar inte att boken är skriven i dagboksformat. Jag gillar inte att mängder av karaktärer slungas mot en tidigt i berättelsen utan att jag knappt hinner förstå vem som är vem. Jag gillar grundidén men hade önskat mig lite mindre feelgood och lite mer styrka i händelserna och intrigen i sådan. Kanske provar jag att läsa den för hand någon dag. Just nu är dock inte intresset så särskilt stort för det.
Slutbetyget blir, en 2:a!
Betyg
Efter andra världskriget får författaren Juliet ett brev från en man på den tidigare ockuperade ön Guernsey. Brevet besvaras och leder till att Juliet får fler kontakter på ön och blir till slut vetande om öns litteratursällskap.
Fantastisk brevroman med historiskt tema. Rekommenderas varmt!
Betyg
Jag hade svårigheter med att komma in i boken på grund av brevformatet. Även fram till sista sida vägrade jag anpassa mig till detta. Men visst är det en mysig och charmig bok men det finns det många av. Det jag fastnade för var den historiska bakgrunden om hur kanalöarna ockuperades under andra världskriget samt. Plus i kanten för att författaren fick mig att bli intresserad av Victor Hugo, så nästa bok blir Ringaren i Notre-Dame!
2014-07-13
Betyg
Boken är skriven i brevfilmerna.trodde det skulle vara jobbigt att läsa men inte. Den var så bra. Handlar om händelser på en kanalö under andra världskriget. En fin kärleksroman.
Betyg
vilken underbar bok i brevform, spännande. jag måste åka till denna ö, karaktärerna var en blandning av femböckerna och Agatha Christie. Jag fick också lära mig lite historia. hur har jag kunnat missa att kanalöarna var ockuperade av tyskarna under kriget, ofattbart. Detta var en riktig feel-good bok.
2011-05-29
Betyg
Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap är en bok som får mitt hjärta att bulta hårdare och får mig sugen på vaniljglass med varma hallon. Inte för att romanen är en skimrandes historia i rosa, snarare tvärtom. Den handlar givetvis om andra världskriget och alla de hemskheter som drabbade det engelska folket, i detta fallet Guernseys öbor. Men det är en varm människoskildring som på ett realistiskt sätt skildrar kriget, komiska scener och kärlek. En underbar historia att förälska sig i, en smörkolavarm fyra.
Betyg
Jag gillar den här, mycket för att den påminner om min barndomsfavorit Pappa Långben av Jean Webster. Båda är puttrigt trevliga och skrivna i brevform förstås. Och hjältinnorna är ganska lika. Jag har inte läst ut denna bok än, återstår att se om den slutar med ett snuttigt giftermål...
Betyg
Välskriven brevroman och en stor härlig gräddtårta med mycket socker. Men med allvarligare inslag också. Vi får veta "allt" om den tyska ockupationen av kanalön Guernsey från 1940 och till krigsslutet. Invånarna var helt avstängda från England och vid krigsslutet var både Guernseyborna och tyskarna helt isolerade utan matleveranser. Ibland är berättelsen väl sötsliskig och puttinuttig, men smarrigt är det.
2010-01-02
Betyg
En riktig liten pärla, som handlar om Guernsey, en liten kanalö ockuperad av tyskarna under andra världskriget. Består av brev till och från invånare där både under och efter kriget.
Betyg
Om inte min mor, med väldigt god boksmak, insisterat på att det var en bra bok, hade jag gett upp för längesen. I början var boken ganska intetsägande, småmysig (och det är ett skällsord i min värld) men med svårigheter att hålla reda på persongalleriet (allt i brevform). Titeln antyder ju att det ska vara något slags feelgood-bok, som jag inte uppskattar. Men på slutet hämtar den sig och blir äkta och stark, och människorna får ett djup. Så till sist tyckte jag att den var riktigt bra, men att det inte var värt transportsträckan genom första halvan.
Betyg
Att du inte gillade Gurnsey-boken behöver nog inte vara ett särskilt tungt vägande bevis i frågan om huruvida du är en manlig torrboll... :-) Däremot läste du kanske boken med "fel" glasögon. Jag kan hålla med om att storyn är stundtals förutsägbar och tunn, men jag blev underhållen från första sidan till sista och ibland kan det ju faktiskt räcka. Jag gillade upplägget och den humoristiska tonen och som "feel good"-bok tycker jag definitivt att man kan rekommendera Guernsey-sällskapet. Jag är svag för engelska landsbygds-skildringar; hänger gärna med på en kopp te och fruktkaka om det erbjuds i bokform och jag inser att jag ibland ger avkall på både språk och berättelse om jag bara finner den rätta "tonen" i en bok som jag gjorde i den här.
Betyg
Äntligen har jag tagit mig till sista sida i Gurnseys litteratur- och potatisskalspajssällskap. Jag har verkligen försökt tycka om den här boken. Intalat mig själv att det var ett intressant och annorlunda experiment. Tvingat mig att acceptera författarens ambition att ge boken en tidsenlig ton. Men det går inte. Den gör mig galen. Boken bjuder på flera intressanta, roliga och gripande historier men de krossas av det vedervärdiga dravlet utan ände. De goda är guldhjärtat goda och de onda får sig en omgång på krogen så näsblodet formligen ..droppar. Det är klämkäckt och hurtfriskt och kräkfreamkallande. Jag inser att tonen är ett grepp för att försöka återge en tidsanda men jag står inte ut. Om det är någon som är rullstolsbunden så rullar han fram käckt som en turboladdad duracellkanin och föräldralösa barn är lite charmigt tvära och lär sig vifta på öronen. Ingen eldar upp kattungar eller skär sig i förtvivlan. Och jag orkar knappt gå in på det litterära sällskapets samling av tröttsamma klichéer allt från hobbyhäxan till den tystlåtne och stilige bonden. Och vem fan är Charles Lamb???? Till slut läste jag ut boken i ren vrede. Det här är ett lysande exempel på hur man slaktar en bra story. Att författaren avlidit är tragiskt men jag måste ändå uttrycka min förundran över den här bokens framgång? Tröttsamt pladder får första till sista sidan. Eller är jag bara en manlig torrboll som inte fattat någonting?
2009-08-27
Betyg
Underbar! Feel good utan att vara ytlig. Relationer mellan människor man gärna skulle vilja lära känna!
Betyg
Annorlunda bok, skriven i brevform. Tog en liten stund att vänja sig vid, men jag gillade det! Tyckte dock att boken tappade fart på mitten och det fick mitt intresse att dala lite tyvärr...
Hade aldrig tänkt på dessa öar i kanalen mellan England och Frankrike tidigare, men kul "twist" att beskriva levnadsöden under 2:a världskriget på och lustiga karaktärer som figurerar i sällskapet. Tyvärr kändes slutet lite väl förutsägbart och väl tillrättalagt, men boken får lite stilpoäng för originalitet i upplägg/berättandeform.
Betyg
Det här är en riktig feelgood-bok! Den som är ute efter djupa filosofiska resonemang och nya tankar får leta vidare. Att den här boken kommer sluta lyckligt på ett eller annat sätt framgår tidigt. Inget fel i det! Ordet ”förtjusande” passar bra i en beskrivning av boken.
Till en början behöver man vänja sig lite vid bokens form – brevromanens – som är ganska ovanlig (nuförtiden) och lära sig skilja alla brevskrivande människor åt. Hjältinnan är lite gammaldags och ”oförvägen” (som det numera aldrig heter). Lite klämkäck men på det hela taget en mycket njutbar, trevlig och även lite allmänbildande bok. Mina kunskaper om Guernseys öden och äventyr under andra världskriget var minst sagt skraltiga. Och kanske man skulle plocka fram Jane Austen en gång för alla och inte gömma sig bakom att man sett filmerna...!
Man kan inte låta bli att sörja att författarinnan inte fick se den framgång boken fått världen över. Turismen på Guernsey har säkert inte lidit av bokens framgångar.
Betyg
En småputtrig bok, men formen, formen käraste... jag gillar inte alls detta med brevformen... jag menar på den tiden, hur kunde ett brev skickas den ena dagen för att besvaras nästa, eller till och med samma dag?? vissa var telegram då kan jag fatta snabbheten, men breven, sånt störde mig och helhetsintrycket... för visst var det lite rart med kärleken som någonstans grydde, men förutsägbart på ett näst intill trist sätt... förtjänsten med boken var porträttet av ön - den skapade en reslust hos mig! och det är värt en trea
2009-05-15
Betyg
Boken har pigromanens allra flesta attribut, och det är en rätt förtjusande pigroman. Dessutom är det till formen ngt så ovanligt som en klassisk brevroman, vilket jag inte läst på år och dag. En självständig och spänstig författarinna i 40talets England (och som lämpligen kunde ha spelats av samtidens Katherine Hepburn) i jakt på lämpligt romanstoff får kontakt med ett udda boksällskap på Guernsey och börjar brevväxla med dem och sedan också besöka dem. Känslor uppstår, fr.a. inför den tyste gåtfulle austentypen och grisfarmaren Dawsey. Rov för stridiga känslor. Romantiska havsvyer. Och ganska rappt. Emellanåt skojigt. Bra tåglektyr.