
Det här är berättelsen om hur Nils Uddenberg blev med katt fastän han aldrig i livet hade tänkt sig att ha något husdjur. En vintermorgon satt det en, som det skulle visa sig, herrelös katt utanför sovrumsfönstret och tittade på honom med stora runda gula ögon. Sakta men säkert nästlade den sig in i hans liv. Med mycket humor och självdistans berättar Nils Uddenberg om hur tillvaron förändrades sedan Kissen flyttat in i huset i Lund. De känslor hon väcker överraskar honom. Han blir förälskad i denna gråbrunspräckliga lilla dam, som snart också sover i hans säng om natten. Med sin bakgrund som psykiater kan Nils Uddenberg inte låta bli att fördjupa sig i Kissens själsliv. Har den humor? Är det ens rimligt att tillskriva den mänskliga känslor? Och den kanske knepigaste frågan av alla: Är vår lilla kisse överhuvudtaget intresserad av den gemenskap med henne som vi lägger ner så mycket möda...
Visa mer
Recensioner
Betyg
En fin historia berättad av Nils Uddenberg, om hur han blev med katt, som aldrig i livet hade tänkt sig ha ett husdjur. Med mycket humor och självdistans berättas historien om katten som flyttar in i huset. Gubben är till yrket psykiater och kan inte låta bli att fördjupa sig i den lilla damens själsliv. Själv har jag levt med katt i 46 år och varje gång är det katterna som valt mig. Den är igenkännade för en kattälskare och går rakt in i hjärtat
Betyg
En gubbes funderingar som- i ärlighetens namn- är rätt ointressanta. Han talar gärna om hur saker och ting "är" utan att vare sig utveckla varför eller påpeka att det faktiskt bara är hans egen syn på saken. Aningen mästrande berättarröst som får mig att tänka "mansplaining" flera gånger. Förutom detta besväras jag också över hans kattomhändertagande som minst sagt problematiskt i det att han tycker en kattlucka och tillgång till mat är tillräckligt för Kissen när han reser bort, ibland flera veckor i sträck.
2015-10-24
Betyg
Helt okej, även om jag ogillar hans personlighet. En psykiater borde ha större förmåga till introspektion och självanalys. Jag finner heller ingen förklaring till varför det skulle vara pinsamt att vara kattägare och under hans värdighet att köpa kattmat?
Betyg
Har läst några olika kattböcker vid det här laget, så det finns att jämföra med. I likhet med "Sjukhuskatten Oscar" så kommer man aldrig riktigt Kissen in på livet i den här boken. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det beror på, men i böckerna om "Gatukatten Bob", "Bibliotekskatten Dewey" och Doris Lessings "Rufus" känns det som om man får en mer personlig kontakt med katterna än vad man får med Kissen och Oscar. Undrar om det är en slump att det känns så med de båda sistnämnda som båda är skrivna av läkare? Blir det för vetenskapligt, tro?
Hur som helst gillar jag den här boken, som bitvis är skriven med en härlig torr humor som får en att fnissa för sig själv medan man läser. Som någon som alltid haft katter är det hög igenkänningsfaktor när Nils beskriver Kissens beteende. Underbar historia om Kissen som hittar sig ett gott hem, och det önskar man ju att alla katter fick uppleva :)
Betyg
Jag bor djurlöst just nu, vilket har lett till en stor konsumtion av kattlitteratur. Det finns ju en hel del nu. "Gubbe och katt" var mysig läsning att hamna i efter jobbig läsning om Thatcherismen, och många bitar av den sjävbiografiska berättelsen är mycket tänkvärda och fina. Språket är fantastiskt bra. Till skillnad från "gatukatten Bob". Den katten hade lika gärna kunnat resa jorden runt, med det språket kan ingen historia bli bra. Dock var denna kattbok inte så direkt gripande. Hade den varit längre hade det blivit jobbigt. "Kissen" satte sig inte i mitt hjärta som tex. Dewey i "Bibliotekskatten Dewey." Men fin ändå.
Betyg
"Gubbe och katt" är skriven av en svensk gubbe som heter Nils Uddenberg och är docent (något som är ännu bättre än en doktorshatt, enligt wikipedia) i psykiatri och empirisk livsåskådningsforskning. Boken är självbiografisk från början till slut och handlar om hur han blev katthusse.
Det började med att han och hans fru märkte att en viss katt tillbringade nätterna i deras trädgårdsbod. De lät katten hållas, men efter ett tag tyckte de synd om kissen som måste ligga på ett hårt trägolv bland spadar och krattor så de gav katten en gammal handduk (eller tröja? något mjukt var det i alla fall) att sova på. De försöker på alla sätt hitta kattens ägare, men ingen verkar sakna just den här kissen. Kissen verkar vara hemlös och de har inte lust att avliva den, så de tänker att den kan väl få bo i trädgårdsboden. Men naturligtvis börjar de snart tycka synd om katten som måste ligga ensam där ute i den kalla boden, så katten får börja vistas inomhus och sedan dröjer det inte länge förrän katten börjar sova i mattes och husses säng och småningom börjar katten kännas som en del av familjen.
Kan det verkligen vara intressant, att läsa 150 sidor om en sjuttiofemårig gubbes relation till sin katt? Jo, det kan det faktiskt. Uddenberg ger djup åt vardagliga händelser utan att hans tolkningar av kattens och sitt eget beteende känns krystade. Det är ju inte heller någon nackdel att man får anledning att fnissa på varannan sida. Författarens psykiatriska kunskaper lyser igenom i återberättandet av katthusseblivandet, då han betonar de mentala omställningar som husseblivandet innebär. Det är väldigt intressant att läsa om, då fenomenet husse/matte inte är särskilt omtalat eller omskrivet inom psykologin eller litteraturen överhuvudtaget. Lite märkligt med tanke på att de flesta har erfarenhet av att ha husdjur och att husdjuren tar en stor plats i vardagen för många.
http://magiskverklighet.blogg.se/
2013-07-01
Betyg
130628: Nej, varken roligt eller spännande. En lång ässä om hur det är att leva med husdjur. Han har några bra poänger och reflektioner som ändå räcker till att ge den korta historien en 2:a.
Betyg
En helt charmerande liten historia om hur ett par som egentligen inte vill ha katt till slut faller totalt för det egensinniga djuret. Från att ha sovit i trädgårdsskjulet så kommer så småningom katten upp i deras sängar. Vi får även veta lite om kattens historia som jag fann intressant. Jag som kattägare tycker den här berättelsen var underbar och nickar instämmande under tiden jag lyssnar. Dock undrar jag om en icke kattälskande person finner boken lika intressant.
Betyg
"Gubbe och katt" är en riktigt charmig bok med mycket humor. Kort och gott är boken en kärlekshistoria.
Det är hög igenkänningsfaktor i boken. Jag har träffat på flertalet personer som inte är förtjusta i katter och när de senare lär känna en katt lite närmare så låter det annorlunda. Jag har varit precis lika dann själv.
Det är riktigt underhållande när Nils Uddenberg fördjupar sig i Kissens själsliv utifrån sin bakgrund som psykiatriker. Då övergår det från charm till humor och är enligt min mening den bästa delen i boken.
På www.bokbrus.se kan du läsa fler recensioner av ludböcker.