Mörkret har lagt sig över Idijärvi sameby och det dröjer veckor innan solen återvänder. Borri noaidis attack har rivit upp djupa sår inom Áili, sår som blir än mer smärtsamma när en tragisk olycka gör henne ensam igen. Samtidigt har Nåjdernas råd kommit till byn. De söker efter Urseiten, det mytomspunna föremål som kan förgöra dem alla om det hamnar i fel händer. Áili litar inte på rådsmedlemmarna och när deras sökande inte ger resultat försöker hon utveckla sina krafter på egen hand. Hon gör allt för att hålla byn säker. Inget pris är för högt för att skydda de hon älskar Gryningsstjärna är andra delen i Idijärvi-trilogin om Áili som flyttar från sydligaste Skåne till nordligaste Lappland där hon kämpar för att hitta sin plats i en ny miljö fylld av uråldrig magi. Röster om Middagsmörker: Skicklig och originell nordisk ungdomsfantasy av en debutant som lyckas sy ihop samisk mytologi,...
Visa mer
Recensioner
2018-04-13
Betyg 
4,5/5
Så fort första boken, Middagsmörker, var slut kastade jag mig över den andra delen. Jag behövde verkligen veta vad som hände med Áili och Idijärvi, och det snabbt.
Precis som första delen är det här en fartfylld berättelse, fylld av en blandning av samisk mytologi och längtan efter att ha ett vanligt liv – att vara som alla andra, och jag skulle också säga att den här boken nästan är precis lika bra som den första.
Eftersom det här är mittendelen av en trilogi finns det alltid en risk för att det ska bli en transportbok, där nästan inget händer mellan bok nummer ett och bok nummer tre. Så är det dock inte. Cederlund har varit mästerlig på att avsluta sina böcker tycker jag. Det har känts som om det är ett fullgott slut för en bok men som samtidigt kan fortsättas. Alla böcker står på egna ben. Däremot skulle jag inte säga att de ska läsas i fel ordning, utan man har mycket stor behållning av att läsa dem i ordning.
I den här boken är persongalleriet större, och ibland blir jag lite förvirrad, men inte så pass att det gör mig särskilt mycket. Personerna som man får följa närmast är alldeles lagom många men jag tycker väldigt mycket om att man får följa Áili så personligt, så nära.
Språket är lättsamt och flyter, och jag tycker mycket om idén med att väva in samiska, och sen ha en ordbok på slutet för det.
