Grottan

Betyg

En splittrad bok. Vi lär inledningsvis känna krukmakaren och hans dotter som länge levererat sitt stengods till Centrum i staden. Centrum som är den hotande, ständigt växande okända faktor som tränger bort den lilla människan från det liv de lever tills man själv tvingas in i Centrums egen artificiella värld. Berättelsen om krukmakaren och hans familj är inledningsvis enkel, men stark och tilltalande epik - en berättelse om vardag och fantasi, om lycka och olycka, om död och liv.Men sen krånglar han till det för sig, den gode Saramago. På de sista sidorna, även om man redan tidigare kan ana att något liknande var på väg i berättelsen, blir han rent övertydlig. Centrum, helvetet på jorden för oss människor, åskådliggörs med Platons grottliknelse - dvs. att vi lever som fastkedjade i vår mardröm och inte rätt kan tyda de bilder som visas upp på väggen för oss och inte heller förstå de beskrivningar om en annan värld, en annan tillvaro som vi kan få.Men se - det är just vad den Gode Krukmakaren kan. Han ger sig av, låter sig flyta med i händelsernas ström, med dotter, svärson, ny kärlek och en hund. Inget öga är torrt. Inte ens en Nobelpristagare kan lyckas med allt han företar sig. Men även om Saramago inte denna gång, enligt min mening, får ihop sin berättelse gör ändå hans språk - som är som nästan alltid hos mr S både tydligt, klart, dunkelt och magiskt - boken mer än läsvärd

Betyg

En OK bok. Inte lika bra som den fantastiska boken "Blindheten" av samam författare, men OK. Ett invecklat men vackert språk, men lite torftig historia i mitt tycke.