1944. Blitzen håller London i skräck. Det nya tyska vapnet heter V2, en överljudsraket som man hör komma skrikande i sin båge först efter att den har slagit ner. Men den amerikanske officeren Tyrone Slothrop är ute efter helt andra bombnedslag ¿ bland stadens kvinnor. Platsen för varje ny erövring markerar han med en stjärna på Londonkartan. Fast hur kommer det sig att V2-raketerna slår ner på exakt samma ställe ¿ strax efter att Slothrop har varit framme? Vad är detta för profetisk potens? Vilken är hans bindning till Raketen? Med ett gäng militärpsykologer och pavlovska hundar i hälarna beger sig Slothrop ut på kontinenten på jakt efter nazisternas rakethemligheter. Thomas Pynchons roman från 1973 är en psykedelisk champagnegalopp, unik i sitt slag. I sin blandning av vetenskap och myt, gyckel och förtvivlan, snusk och rock¿n¿roll blir den en parabel över vår tids falliska dödsdrift...
Visa mer
Recensioner
2020-04-17
Betyg 
Komplex och svårläst. Den här boken är ganska tråkig att läsa men för den som ändå orkar ge sig på den så finns det en hel del djup att kasta sig ned i.
2014-10-29
Betyg 
Om man väljer en bok utifrån att man gör att den liknas vid James Joyces Ulysses så får man kanske skylla sig själv om det visar sig att den är lite krävande (dagens underdrift) att ta sig igenom. Riktigt fullt lika mödosam läsupplevelse är det kanske inte fråga om, men visst krävs det att man har en släng av litterär masochism för att uppskatta den. Faktum är att det tog mig ett tag att bestämma mig för om jag tyckte om boken eller inte. Jag älskar surrealism och urflippade berättelser, men det här var nästan för urflippat till och med för mig. Vi pratar om en historia om en man som blir sexuellt upphetsad av rakerattacker, som slåss mot pavlovianskt dresserade jättebläckfiskar, kastar pajer på attackflygplan från luftballonger, klär ut sig i grisdräkt, smugglar knark och letar efter ett afrikanskt nazistförband genom Europa, allt medan han prövar alla obcena perversiteter man kan tänka sig. (De sistnämnda skilldringarna är ibland så magstarka att jag var nära att sluta läsa flera gånger. ) Lägg till ett hysteriskt virrvarr av karaktärer, absurda sidospår (om t. ex. talande odödliga glödlampor eller dronternas utrotande ) och ett stort mått paranoia, övernaturligheter och oprovocerade sångnummer. Det är som en korsning av något från Douglas Adams, James Joyce, umberto eco och något från den grövsta porrnovellen. Men jag kan inte sluta läsa. Det är så jäkla fascinerande och trots allt ruskigt välskrivet. Så när jag kommit till sista raden så är jag både lättad och förtjust. Jo, jag gillade den. Tror jag.
2010-08-04
Betyg
Håller med föregående talare om att den är svårläst, såpass att jag kan erkänna att jag inte läst ut den. Däremot så lever den ständigt i mina tankar, och jag drömmer om den dag då jag ska fortsätta läsa den...
2009-10-21
Betyg 
Den i särklass mest svårlästa bok jag någonsin tagit mig igenom, på grund av att den väldigt ofta har, likt denna kommentar, väldigt långa meningar, ibland på ett tiotal rader, med bisats efter bisats uppradade efter varandra, vilket får till följd, att när man till sist äntligen kommer till punkt, så kommer man inte riktigt ihåg vad början av meningen handlade om, var på man får börja om.
Förutom det underhållande och läsvärd. Tror jag.
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Fler böcker inom
Skönlitteratur
