
Irländaren Bram Stoker livnärde sig i närmare 30 år som sekreterare til Sir Henry Irving, Storbritanniens ledande teater och Kulturpersonlighet, men är framför allt mest känd som författaren till skräckromanen "Dracula", om den gräslige greven från Transylvanien.
Visa mer
Recensioner
2021-10-04
Betyg
Den här boken var väldigt spännande för dom pratade om väldigt coola saker om Transsylvanien och Dracula så den här boken får en tumme upp av mig
Betyg
Dracula är skriven av den irländske författaren Bram Stoker år 1897. Den version jag har läst är H:ströms Gotiksamling på 574 sidor. Den äkta versionen, den långa versionen och den med den inbjudande framsidan med den vita törstande vampyrkäken.
Redan på sida ett så kastas du in i en spännande handling och på varenda sida händer multum av skilda saker fast i en lagom takt - allt med koppling till mystik, spänning & såklart vampyrer. Det går nästintill lite för fort de 80 första sidorna, även om det finns en stor tjusning och en stor läsarlust som bildas i det. Jag kunde inte sluta läsa helt enkelt, sedan lugnar tempot ner sig, jag kunde dock aldrig sluta läsa denna bok. Under de första 80
sidorna befinner vi oss på Draculas slott i Transsylvanien. Det är också som man kanske inte kan tro enbart under dessa sidor och under några få i slutet som vi faktiskt befinner oss i Transsylvanien, övrig tid spenderas i London och trakterna däromkring. Jag hade önskat mer tid i denna mörka och kusliga miljö kring slottet.
Boken är skriven i dagboksform, vilket är ett genidrag av Stoker, då det blir ett möte mellan dokumentär och berättarglädje. Läsaren får uppleva berättelsen utifrån olika karaktärers perspektiv, men du slipper upprepningar, då historien hela tiden seglar på framåt. De största delarna berättas av Doktor Seward och Jonathan Harker, de blir en trygghet för läsaren. Du får aldrig läsa något utifrån Draculas perspektiv, vilket skapar den spänning, distans och rädsla för karaktären som Stoker nog önskade. Du får heller nästan aldrig läsa ur ”hjälten” Doktor Van Helsings perspektiv. Du får alltså inte helt veta hur den onda och den goda har det där inuti. Ibland kan jag tycka att Stoker kunde ha ansträngt sig aningen mer för att särskilja de olika karaktärernas sätt att skriva sina dagböcker på.
Denna bok innehåller en mängd intressanta karaktärer, de kändaste är såklart Dracula och Doktor Van Helsing. Den som faller mig mest i smaken är den psykiskt labila patienten Renfield. Jag skulle gärna läsa en uppföljare om bara honom sittandes och käka på sina levande flugor, tampandes mot sina demoner. Likväl skulle jag faktiskt gärna göra det om Dracula med. Även Doktor Seward är fantastisk, jag förstår inte varför hans karaktär inte fått mer stjärnstatus. I boken så följer du utöver dessa även Jonathan, Mina, Lucy, Arthur och Quiencey - de löser tillsammans med de andra gåtan och följer äventyret ihop. Kvinnorna i boken får relativt stort utrymme och hyllas med respekt och lovord, även om det även finns kommentarer som är nedvärderande, kopplat till tidsandan. Brudarna är också smarta, men aningen tråkiga kanske.
Boken är helt klart spännande så att det ryker i mina öron, men för min del blir den aldrig klättra-på-väggarna-läskig som jag trodde att den skulle bli. Karaktären Dracula är dock mäktig och brutal och hotet om honom skrämmer. Verket har fått nutida kritik för sina klyschor, det är för att människor inte förstår att det är i den här boken som klyschorna i vampyrvärlden och skräckgenrén en gång föddes. Bokens okomplicerade handling är befriande. Inga krusiduller, eller tolkningar. De goda jagar de onda helt enkelt. Det är skönt att slippa politiska ståndpunkter och fakta, som ofta finns i litteratur av detta slag. Boken handlar också mycket om vänskap och om löften och förtroenden. Ibland kan jag dock bli förvånad över varför ens väns vänner blir dina vänner på en kvart, men det finns någon sorts hövlighet i det. Det är också väldigt fascinerande att tre av männen är kära i samma kvinna, en vinner henne, men ändå hjälps alla åt att jaga det onda tillsammans, utan att det finns en minsta gnutta hat däremellan. Boken handlar också om människans stora fråga - om det övernaturliga verkligen existerar och i vilken form eller skepnad det onda kan ha. Även psykiatrin och en läkares värld är central i historien. ”Drick lite alkohol så kan du bota sjukdom”, åtminstone fungerar det i denna bok. Boken är känd för att ha en erotisk ådra, något jag inte alls anser att den har. Kanske att beskrivningarna ibland är laddade och kan uppfattas som sexuella, men jag tror dessa tankar är en efterkonstruktion som gjorts och som är tydlig i andra vampyrberättelser.
Bram Stoker var ingen stor författare eller berättare och denna bok blev en ren lyckträff. Rykten om att han skulle ha varit homosexuell och därför skrivit om manlig vänskap eller att han skulle ha dubbelliv med både fru och horhusbesök och därför skrivit om onda vampyrer och goda doktorer är inget jag ser som rimliga tolkningar. Självklart kan dessa livsöden vara sanna, men jag ser inte de starka kopplingarna mellan detta och boken. Stoker hade en historia att få ut helt enkelt, utan att den behöver kopplas till honom själv. Han var fascinerad av vampyrer och gjorde research i böcker under 8 års tid. Inledningsvis så fick han idéen genom en dröm om en farlig krabba. Hans engagemang syns också i hans sätt att skriva. Inledningsvis är det korta kapitel där han lockar in läsaren och mot slutet är det långa och noga beskrivna kapitel eftersom läsaren kräver det.
Boken har fått kritiken i detta forum att vara seg, det håller jag absolut inte med om. Det jag skulle ge den som kanske enda vettiga kritik är att en del gåtor förblir olösta. Det var dock så under denna tidsepok i litteraturen, svaren kunde lämnas åt fantasin hos läsaren. Men jag vill ha mer, jag vill veta mer, jag vill få känna mer. En kritik till filmvärlden och vampyrvärlden är att den riktiga Dracula inte är som den myten vi numera tror på. Det är sant att han har vassa hörntänder och är likblek. Han är dock otroligt mager och har mustasch för att dölja sina tänder - det har eftervärlden helt tappat bort. Skäms på er. Precis som med Frankensteins monster.
Slutligen så vill jag bara säga det här är en av de bästa böcker och klassiker jag har läst. Jag grät när jag läste boken och jag grät när boken tog slut. Jag lägger mig plakat ner på golvet och erkänner - jag älskar Dracula!
Betyg
Den klassiska historien om Jonathan Harker som beger sig till Transylvanien för att erbjuda ett hus i England åt greve Dracula. Han anar inte vad som ska hända där och inte heller vad som kommer att hända när greven anländer till England.
Självfallet är detta en klassiker, och som många redan skrivit så är första delen den mest intressanta. Men när handlingen flyttas till England blir det lite segt och dagboksformen både gynnar och stjälper berättandet.
Eftermälet av denna roman kan dock inte underskattas, och för mig är nog Klaus Kinski den som gestaltar den åldrande greven bäst. Utan denna roman hade vår populärkultur varit enormt mycket (blod)fattigare!
2018-03-18
Betyg
Bokens första cirka 100 sidor är väldigt spännande. Så fort handlingen har förflyttats till England så blir boken svår att ta sig igenom. Denna klassiker lämnade mig besviken.
2014-11-27
Betyg
Ljudbok, vilket var tur eftersom den är tragglig emellanåt. Men det har varit ett mål sedan länge att läsa den här boken och det är skönt att det är gjort. :)
Betyg
Oroliga brittiska gentlemän, svimmande damer och imitationer av underklass-slang utgör kuriösa borgerliga inslag i denna cementerade skräckklassiker. Vad beträffar dess status som just skräckklassiker överträffar ofta adaptionerna romanen, åtminstone vad gäller skräck - i synnerhet då det kommer till porträtten av greven själv. Verkligt läskig är knappast 'Dracula' för någon senare än den ängsligt viktorianska eller edvardianska läsaren. Språket är emellanåt verkligt sublimt.
Svårbedömt verk. Dess litterära impakt snarare än mentala för den moderna läsaren väger tyngre. Föga underhållande, inte alls skrämmande - men vacker.
2012-08-22
Betyg
En stark tvåa, eller en svag trea någonstans. Tycker inte att hela dagbokskonceptet funkar så bra. De återupprepar sig, känns inte så intressant. Och alla karaktärer är genomgoda och nobla, förutom elakingarna. Tråkigt.
2012-08-22
Betyg
En stark tvåa, eller en svag trea någonstans. Tycker inte att hela dagbokskonceptet funkar så bra. De återupprepar sig, känns inte så intressant. Och alla karaktärer är genomgoda och nobla, förutom elakingarna. Tråkigt.
2012-08-10
Betyg
Början är riktigt, riktigt bra och krypande läskig. Brevromanformatet funkar riktigt bra, men allra bäst i början när det är större variation i de olika "källorna" . Minus för att den är ca 200 sidor för lång och för att vissa tidstypiska attityder hos huvudpersonerna gör det lite svårare att relatera till. Främst då förhållandet till Mina och Lucy.
2012-05-13
Betyg
Måste nog kalla detta min favorit bok! Läste ut den på en dag och boken jag har håller på att falla i bitar.
2012-04-14
Betyg
Vad skall man säga? Det är Dracula!
Klassisk brevroman som faktiskt är förvånansvärt spännande och engagerande efter mer än hundra år, något man sällan kan säga om skräck.
Betyg
Jag tycker att upplägget i boken är annorlunda och intressant. Hela boken berättas i dagboksform och brevform. Var och en för sig är ju inte så ovanlig men båda varianterna i samma bok är lite nytt (i alla fall för mig). Dessutom får läsaren följa flera karaktärers dagböcker och inte bara en.
På grund av att boken berättas i dagboks- och brevform beskrivs greve Dracula, och själva jakten på vampyren, genom de andra karaktärernas ögon. Så vi möter aldrig Dracula direkt utan endast indirekt. Ibland beskrivs samma händelse flera gånger men utifrån de olika karaktärernas perspektiv vilket för mig känns fräscht och nytt trots att boken definitivt har några år på nacken .
Bram Stokers förmedlar karaktärernas känsla av att något är galet (innan dom vet vad som händer) på ett mycket övertygande sätt. Så jag upplever att boken snarare förmedlar en känsla av mystik och olustkänsla, än skräck. Boken är med andra ord inte speciellt läskig alls utan den bygger snarare mer på karaktärsskildringar och dialoger.
Jag tycker mycket om språket i boken, Det är ibland rätt så högtravande men det passar väl in i handlingen och det är på en lagom nivå. Språket skiftar också på ett trovärdigt sätt beroende på vilken karaktär som kommer till tals.
På www.bokbrus.se finns alla mina ljudboksrecensioner samlade.
2012-01-17
Betyg
Nu med alla andra vampyrböcker som har givits ut, så är det intressant att läsa den bok som ligger till grund för legenden om vampyren.
Det är till vissa delar en svårläst bok detta på grund av det gammalmodiga språket. Man märker att det är en berättelse från början av förra seklet.
Men det är en bok som ska läsas om man vill känna till bakgrunden till den klassiska vampyren
Betyg
Mycket bättre än jag hade förväntat mig! Lättläst, inget alltför högtravande språk trots åldern. Det var dessutom ett intressant upplägg med brev och dagboksinlägg. Däremot är det klart att det är en tydlig förändring i ålder med tanke på hur livssynen förändrats, och det är en ganska intressant skillnad att läsa om.
2011-06-20
Betyg
Har länge velat läsa den här klassikern, och fick den när jag var väldigt sjuk och inte kunde göra annat än att ligga i sängen.
Min favoritdel är absolut början. Kunde inte lägga boken ifrån mig. Dock är mitten något tråkig, och slutet känns som om Stoker var trött på att skriva och hastade sig lite.
Det intressanta med boken är att jag själv varit väldigt fäst vid vampyrer och läst böcker där vampyrer inte är huvudpersonens fiende. När jag läste Dracula nu trodde jag att jag mer skulle tycka om Dracula än de andra huvudpersonerna, Jonathan, Mina, Van Helsing osv, men till min förvåning så började jag hata Dracula mer och mer.
En klassiker som är väldigt läsvärd enligt mig. Skulle fått en femma om det inte var för den sega mitten.
Betyg
Stephenie Meyer och Anne Rice kan gå och hänga sig, här har vi en RIKTIG vampyr.
Jag läste Dracula övertygad om att den skulle vara mossig, torr och gammalmodig, men på något sätt lyckas Stoker's viktorianska mästerverk stå tidens test, trots att den är just viktoriansk. Brevromansformen gör den lite lagom mystisk, och Renfield är en riktigt trovärdig galning.
Det är helt fantastiskt att den lyckas förbli en riktig horror-bok, med en handling som egentligen - egentligen - är ganska fånig, eller borde verka fånig.
Min utgåva är i Penguins "rita-ditt-eget-omslag"-serie, och här är min design. Jag har även gjort fler illustrationer, men de är inte inscannade.
2011-04-26
Betyg
Odödlig klassiker. Större delen av boken lyssnade jag på. Gerhard Hoberstofer gör ett väldigt bra jobb!
Betyg
En härlig bok som inte alls var vad i alla fall jag hade väntat mig. Dagboksanteckningar, telegram och liknande utgjorde hela berättelsen, med den roande följden att Stoker absolut inte försökt göra någon potentiellt spännande scen alls dramatisk. Mycket nderhållande och annorlunda läsning!
2010-12-10
Betyg
Otroligt häftig läsning. Form och innehåll samspelar på ett sätt av sällan skådat slag: under romanens första (bättre) hälft står det nästan mer mellan raderna än i själva texten. När vampyrens hemlighet har uppdagats tappar det fart, för att sedan accelerera igen mot slutet. Det enda uppriktigt dåliga i boken är männens toköverdrivna hängivenhet till Mina.
Betyg
Dracula är skriven som en journalbok, man får reda på berättelsens handling genom dagböcker, brev etc. Det tog ca. 100 sid för mig innan jag vande mig vid detta berättarsätt, och efter det så måste jag säga att boken är riktigt bra. Man förstår varför boken har blivit en av klassikerna.
Kan bara säga läs boken, det är faktiskt lite häftigt och ha läst (och tycker om) en bok som är skriven 1897.