Tehran 2012. Tre generationer med olika minnen och erfarenheter av stadens historia. En mormor och hennes dotterson vars relation är mer kärleksfull i handling än i ord. Men för ett ovant öga är kanske till och med handlingarna svåra att tyda. Båda två har i alla fall svårt för resten av släkten.Och så döttrarna som var med om en revolution för över trettio år sedan och som försöker gå vidare med sina liv. De röker och dricker och snackar skit om sin mamma och får ångest och går på yoga och lever som många andra medelålders medelklasskvinnor. Men de bor i Tehran och inte i Trelleborg.Sedan har vi barnbarnen som en gång i tiden stod varandra väldigt nära men som växt upp i helt olika miljöer. Båda vägrade obligatorisk militärtjänstgöring och deltog av olika skäl i demonstrationerna mot valresultatet 2009. Upplevelser som för den ene närmare hans mormor medan den andre drar sig undan alla mer...
Visa mer
Recensioner
2021-06-03
Betyg 
Tyckte mycket om två av hennes tidigare böcker, men hittade inget i denna som motiverade mig att läsa vidare efter 90 sidor. Medelklassmänniskor i en iransk vardag skulle säkert kunna vara intressant, men här tyckte jag inte det var det. Kanske lyfte boken senare, men jag går vidare i bokhyllan.
2021-02-15
Betyg 
Denna bok gör ett nedslag hos en storfamilj i Tehran under 2012. Det handlar om matriarken Mahrokh, hennes fyra barn, varav en dog i Iran-Irakkriget, samt barnbarnen som är unga vuxna. Genom familjernas vardagsliv, deras möten ute på cafeer, vinkvällar hos varandra får vi som läsare en inblick i livet i Iran 2012, ett land under förtryck och religiösa ideal, med en 30 år gammal revolution som ett kollektivt minne.
Just revolutionen och det följande kriget har en stor betydelse för denna familj, då en son och bror omkom. Alla bär på sorg, men den tar sig olika uttryck och personerna har ibland oförståesle för hur den påverkar andra, speciellt döttrarna tycker att deras mamma, Mahrokh, har fastnat i sin sorg efter sonen och ingen kan riktigt nå fram till henne.
Viljan fanns hos boken, men det blev träligt efter stund. Det var så mycket som skulle diskuteras mellan alla, en stor del av boken utgörs av möten mellan de olika karaktärerna, och jag fastnade aldrig riktigt. Det kändes också som om det fanns en humor i mörkret, men den dolde sig väl och gjorde sig inte i denna roman. Ämnet är intressant och jag lärde mig en del om det moderna livet i Iran, men det fångade mig inte.
