"Två saker har jag velat här i livet: skriva långa dikter och få ett litet barn. I ingetdera har jag ännu lyckats"Anna Charlotta von Stapelmohr, gift Schröderheim, är kär väninna till Bellman och uppskattad vid hovet ? eller var, tills hennes vassa tunga förpassade henne ut i kylan. Nu är det 1790 och hon tecknar ner sina minnen. Kvick, litterär och ironisk målar hon upp sitt liv med familj och vänner, kärlekar och fiender.God natt Madame är en roande, sorglig och nästan sann roman om en kvinna, som inte lät sig begränsas.
Visa mer
Recensioner
2021-08-07
Betyg 
Enastående historisk pärla av den alltid lika förträffliga Carina Burman. Läs den!
2021-06-09
Betyg
God natt Madame är en nästan sann historia om en charmig, intelligent, rapptungad och vitter dam skriven av en likaledes intelligent, rapptungad och vitter dam med en enorm charm, lätthet och elegans i sitt språk. Resultatet blev en alldeles lysande roman.
När berättelsen börjar är Anna Charlotta von Stapelmohr, Madame Schröderheim, Lotta kallad, 36 år och höggradigt gravid. Ensam, oönskad och nedstämd minns hon tillbaka på sin ungdom. Det här är berättelsen om hennes liv och hennes felsteg.
Hon var en flicka som alltid varit bortskämd och uppmuntrad i sina eskapader mer än uppfostrad av sina föräldrar. Vacker och vitter, rik och rapptungad. Anna Charlotta von Stapelmohr är allt.
Hon blir gift med Elis Schröderheim, kungens gunstling, och hamnar i Gustav III:s innersta krets. Anna Charlotta Schröderheim har inga illusioner om att hitta lyckan i äktenskapet, däremot i diktningen. Och i ett litet barn. Äktenskapet är fyllt av otrohet men också respekt och tillgivenhet.
Uppnosig och oemotståndlig är hela livet en lek fylld av hovets nöjen och verklighetsflykter. Ända tills ett av skämten slår fel, hon förargar kungen och det lustfyllda livet vid hovet får ett abrupt slut.
Sorgen visar sig, döden är ofta närvarande i form av sjukdomar, missfall och spädbarnsdöd.
Det är en ren njutning att läsa God natt Madame. Språket är perfekt avvägt, balansen mellan de nutida och de ålderdomliga uttrycken är perfekt. Det är drastiskt och dråpligt med en svärta i botten. Det har en lätthet och elegans som får vitterheten att flöda över sidorna. Burman målar upp städer, platser, rum och kök så att jag är där. Jag ser föremålen och färgerna, känner texturerna och dofterna. Beskrivningarna av klädedräkterna får mig att fnissa. Jag förflyttas till 1700-talet och jag kan inte uttrycka mig svagare än att säga att jag älskar det.
