Richard Brautigan slog igenom stort under kärlekssommaren 1967, men trots att han gjort San Francisco till sin hemstad hörde han egentligen varken hemma bland hippies eller i den tidigare generationen beatpoeter. Han är något helt för sig själv, en melankoliker med humor, en språkmagiker som aldrig tappar verkligheten ur sikte, en poet som kan komprimera ett liv till tre rader eller låta ett ögonblick uppta tio. Här är ett stort urval ur hela Brautigans produktion; i all sin lätthet och med sin skenbara anspråkslöshet är det viktig poesi.Jonas Ellerström har översatt och skrivit inledning.
Visa mer
Recensioner
2014-09-02
Betyg 
Det här är en bok för dig som vill lära känna den lyriska sidan av den amerikanske prosaisten Richard Brautigan, som slog igenom med experimentromanen Laxfiske i Amerika 1967. Jonas Ellerström står för urval, översättning och presentation av författaren.
Richard Brautigan var en egensinnig författare på USA:s västkust. Uppväxt under trassliga hemförhållanden i Oregon flyttade han till San Francisco, där han etablerade sig som stencil- och gatupoet före flower powerepoken. Han var varken beat eller hippie utan odlade ett slags särställning med en experimentell poesi inspirerad till formen av haikudikter.
Två killar kliver ur en bil.
De står bredvid den. De
vet inte vad de annars skulle göra.
Han utgår från det synliga i vardagen men trollar bort gränsen mellan verklighet och fantasi genom halsbrytande metaforer och liknelser. Därmed uppstår nya världar, nya sätt att se på tillvaron, som i dikten ”Låt oss resa in i det nya amerikanska huset”:
Det finns dörrar
som vill bli fria
från sina gångjärn och
flyga med fulländade moln.
Det finns fönster
som vill bli
befriade från sina
karmar och springa
med hjortarna över
landsbygdsängar.
/.../
Med hänvisning till hans klädsel och frisyr – men också dennes vurm för såväl den amerikanska drömmen som delar av amerikansk berättartradition – kallar Ellerström Brautigan för poesins Buffalo Bill.
Brautigan hade svårt att upprätthålla sin popularitet där hemma men blev något av en kultförfattare i Japan och Europa, innan han ensam och alkoholiserad satte en revolverpipa mot tinningen 1984.
Och tryckte av.
Livets slut löper som en melankolisk ström genom hans lekfullhet och experimenterande. Det känns logiskt att sista dikten i Ellerströms utgåva lyder:
Det låg ett mörker
över mörkret,
och bara dödens
tillväxt
växte. Den
växte som
mörkret växer över
mörkret.
Flera av Richard Brautigans kortromaner och novellsamlingar finns utgivna på svenska. Det gäller också dottern Ianthe Brautigans självbiografiska bok You Can´t Catch Death.
