Eva-Lottie ska tillbringa sommaren i ett ödsligt hus på landet. Långt hemifrån och med bara sin mamma som sällskap. Mamman som är författare ska skriva klart en roman och det visar sig snart att hon har väldigt lite tid över för att umgås. Eva-Lottie kan dessutom inte klaga särskilt mycket eftersom hon är där frivilligt och visste vad som väntade redan innan de reste. Men vad hade hon för val? Sedan hennes bästa kompis Noam blev ihop med Alma är deras vänskap inte densamma. Och hon står inte ut med pappas tjat. För att fördriva tiden bestämmer sig Eva-Lottie för att också hon skriva en bok. Det ska bli en spökhistoria om huset de befinner sig i. Inte för att hon tror på spöken. Men trädgården är onekligen läskig, liksom vissa delar av huset. När Eva-Lottie går på upptäcktsfärd till fjärde våningen träffar hon Gloria, en mycket gammal dam som bott i huset i större delen av sitt liv. Gloria...
Visa mer
Recensioner
@barnboksfamiljen på instagram
2019-06-18
Betyg 
Eva-Lotties författarmamma har fått ett vistelsestipendium. I tre veckor ska hon få bo gratis i den anrika ”Vita villan” och Eva-Lottie har bestämt sig för att hänga med. Snabbt visar det sig att hennes mamma blir uppsluppen av sitt skrivande och vardagen vid Vita villan blir tråkigare än vad hon först tänkt. Detta ändras då Eva-Lottie lär känna villans ålderdomliga ägare Gloria, under deras samtal på eftermiddagarna så öppnas en värld in i dåtiden. Med inspiration från Gloria så startar Eva-Lottie upp sin egna skrivprocess och börjar skriva på en spökhistoria med inspiration från husets historia. Samtidigt börjar mystiska tecken visa sig. Bland annat en Sorgmantel-fjäril som visar sig och verkar vilka förmedla ett budskap till Eva-Lottie, men vadå?
I boken så bearbetar Eva-Lottie en rad olika fördomar hon möter - såväl historiskt som nutid. T.ex så reflekterar Eva-Lottie om fördomar gentemot tjocka människors kroppar. Att hon inte förstår sig på varför hennes pappa blir förfärad när hon kallar sig tjock. Som om tjock vore något dåligt? I Eva-Lotties tycke är ”tjock” bara ännu en kroppsform såsom smal. Men som varken är sämre eller bättre. Hon reflekterar även kring hur de elaka i många böcker får gestaltas som tjocka människor medan hjältarna alltid är smala. T.ex Dudley och Harry i Harry Potter.
Den där Eva-Lottie är helt enkelt rätt klok och jag upplever det uppfriskande med
en barnbok som faktiskt vågar beröra frågan i en ålder där många barn anammar normer kring kroppsstorlekar.
Liknande diskussion i boken är hur det kunde vara att vara bisexuell kvinna för snart 100 år sedan.
Boken har en rätt lång startsträcka. Jag delade upp högläsningen på två kvällar. Efter första kvällen tyckte A (9 år) att boken var tråkig och var inte helt sugen på att läsa vidare. Men under andra kvällen blev boken mer spännande även om berättelsen var stillsam. När vi avslutade boken under andra kvällen konstaterade A att boken var helt okej. Ingen ny favorit men ändå godkänd.
Jag som föräldern har uppskattat berättelsen och tycker den är riktigt välskriven. Som högläsningsbok funkar boken väldigt bra utan stakningar.
I berättelsen så får vi följa både mammans och Eva-Lotties egna skrivprocesser när de skriver på var sin bok. Stundtals i boken får vi även läsa kortare textstycken från boken Eva-Lottie skriver i boken. Detta har Eriksson Sandberg skrivit in på ett skickligt vis som gör att det blir tydligt vad som är vad även när man högläser och lyssnaren inte ser kursiveringen av texten.
Överlag när jag läser boken högt så slår det mig vilken skicklig författare Eriksson Sandberg är rent textmässigt. Jag har inte kompetens att förstå hur, jag bara upplever texten som läsare på ett väldigt behagligt sätt.
Roligt att läsa hur Eriksson Sandberg skriver in författares skrivprocesser i berättelsen. Tänker att boken borde passa extra bra för barn med författardrömmar.
En trevlig bok som passar fint som högläsning i helklass men även till barn som gillar stillsamt med inslag av mysrys utan att det blir särskilt läskigt.
Hade ett barn som A som föredrar händelserika fantasyäventyr börjat läsa boken själv - misstänker jag att boken hade blivit liggandes oläst på nattduksborden efter en tredjedel. Men för barn med mer tålamod så är det en klart läsvärd bok.
