Jag är pensionär sedan ett decennium. Livet är lugnare. Minnena håller på att försvinna. Tiden tickar obevekligt. Det kan slå åt två håll. Först känner jag djup tacksamhet eller kanske snarare ett slags eufori och lycka. Men därefter erfar jag en stillsam, knappt anad oro. Allt oftare blir jag påtagligt medveten om en svår tanke: snart är det hela över, om några år är det dags att ta farväl. Insikten om alltings provisorium blir påtaglig när jag går upp på vinden för att utan brådska ögna igenom gamla dagböcker, ser hur jag skissat på texter till essäer, lärobokskapitel eller recensioner (ur boken) I den här boken ser religionsprofessor Owe Wikström tillbaka på sitt liv och tar med läsaren på en biografisk resa från barndomens Luleå till läroverk, studentliv och år som föreläsande författare och forskande professor. De blixtrande och intensiva åren är förbi då han varit präst,...
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok
