En man lever ensam i sin lägenhet. En dag beslutar han sig plötsligt för att inte längre gå till jobbet. Kraven har blivit för höga och han måste samla sina tankar, drabbad av ett gnagande självtvivel. I takt med att han blir allt mer isolerad börjar snart också pengarna tryta. Så en dag får han besked om att en avlägsen släkting dött och att ett stort arv väntar. Äntligen ska han få veta hur det känns att vara rik. Johan Klings debutfilm Darling (2007) valdes till bästa film av Kritikerförbundet. Romandebuten Människor helt utan betydelse (2009) belönades med Borås Tidnings debutantpris och blev en av tio i Stockholms stadsbiblioteks omröstning 2010 om den bästa litterära Stockholmsskildringen.
Visa mer
Recensioner
2014-12-13
Betyg 
Ännu mer ohöljda allusioner på Hjalmar Söderberg i Klings andra roman. Inte lika bra som Människor... men han har ett sätt att skriva som påminner mycket om Söderberg och som jag är svårt förtjust i.
2014-08-22
Betyg 
Sorglig bok om en mycket ensam man som irrar runt i Stockholm. I bokens bästa partier förmedlas smärta, paranoia och rädsla, men det vacklar lite. Ändå en läsvärd bok, det går snabbt. Kul med referenserna till annan litteratur, som när huvudpersonen läser Pär Lagerkvist: "Ibland ger litteraturen perspektiv. Somliga har det inte lätt."
2014-08-18
Betyg
"Vi har alla kommit ur Gogols kappa", sa Dostojevskij, och detta gäller i lika hög grad Johan Klings nya bok. I likhet med Gogols klassiska novell drömmer en isolerad och hånad man i en kall storstad om en fin kappa som skydd. Men där läromästaren tack vare sin ironiska tredje persons berättarröst parerar varje risk för sentimentalitet, blir lärjungens första personberättare alltför distanslös och gråtmild för att berättelsen ska bli lika gripande som avsett. Det är givetvis en djup orättvisa att jämföra en filmregissörs extraknäck med en rysk klassiker. Samtidigt verkar just klassikerna vara Klings ideal, något man kunde ana redan i debutromanen "Människor helt utan betydelse". Måttstocken blir dessvärre därefter, Och Kling har en koncentration och en exakthet som en dag kan få honom att nå dit. Dessutom lyckas han i denna koncentration, precis som exempelvis Gogol, fånga sin samtid, det vill säga ett cyniskt, strängt hierarkiskt och själlöst Stockholm. Men vad Kling lyckas med i en film som "Darling", är att ha en mild men kompromisslös distans till det han skildrar, med exempelvis klämkäck tyrolmusik, eller exakt återgivande av östermalmares inredningsdiskussioner. Om han kan omsätta detta grepp också i sina böcker, så att vi får känna i berättarens ställe, har han kommit sina förebilder betydligt närmare. Jag har på känn att Kling har en stor bok i sig, och den kommer bara han fortsätter att försöka. Efter två tunna romaner är det väl dags för ett försök i tegelstensformatet? Om man tycker att det låter anspråksfullt eller kravfyllt kan man lugna sig med att betrakta Ulf Lundells författarskap. Nu har vi fått Klings tappning av Kappan. Vi avvaktar med spänning och tilltro hans Döda själar.
2014-07-14
Betyg
Lättläst. Jag gillar ju stilen, hur författaren skriver, och jag älskade hans förra bok. Den här drabbade mig inte på samma sätt, men det var rätt trevligt ändå sådär. Läste ut den på några timmar bara.
