EN SJÄLVMORDSVÅG sköljer över Sverige. Runt om i landet tar unga människor livet av sig på de mest makabra sätt. Det de har gemensamt är ett djupt intresse för enmansbandet Hunger.Hunger lever sitt liv någonstans i samhällets periferi. Tillbringar dagarna i sin nedgångna lägenhet med att skriva, ordna konserter och skapa sin märkliga och skoningslösa musik. Tillförordnade kriminalkommissarien Jens Hurtig utreder de brutala, sorgliga och förbryllande självmorden. I de dödas ägo har man funnit gamla kassettband, hemmainspelade blandband från mitten av 80-talet, som alla visar sig ha tillhört en Aiman Chernikova. Vad har hon med de döda ungdomarna att göra? Glaskroppar handlar om de mest extrema följderna av kreativt skapande, om vad höga ambitioner och drömmen om det stora genombrottet kan göra med människor. I musikerns, konstnärens och författarens arbete är gränsen mellan fantasi och...
Visa mer
Recensioner
2020-10-22
Betyg 
Jag är en sucker för 90-talets norska black metal-scen med bandet Mayhem i fokus så när jag läste baksidan till Glaskroppar pirrade det som i hela kroppen. Att en av karaktärerna hette Øystein tog jag dessutom som en blinkning till alla oss som känner till Mayhem. Dock levde boken inte riktigt upp till mina förväntningar. Kanske hade jag fel inställning när jag började läsa den men jag fastnade liksom aldrig. Boken är väldigt hoppig och rörig eftersom alla kapitel är väldigt korta och följer olika personer. Sen förstår jag inte riktigt meningen med boken? Den känns lite för spretig. Jag trodde väl inte att det skulle vara en deckare så jag kan uppskatta grundidén men utförandet blev jag ganska besviken på.
2015-06-18
Betyg 
Gillar inte deckare men den här var sorglig och ganska obehaglig på det sättet. Självmord är alltid en intressant grej och läskigt och tacksamt att skriva om. Slutet var rörigt.
Betyg
En självmordsvåg drar över landet och gemensamt för alla offer är att de alla är fans till enmansbandet Hunger som sprider sin musik via kassetter. Det är ganska uppenbart att författarna har stulit en hel del från black metal-mytologin - det är väl ingen slump att en av de långhåriga svartklädda huvudpersonerna heter Öystein till exempel - men det blir aldrig så pinsamt som det skulle kunna bli. Jag blir underhållen och boken är spännande. Slutet i sig är tillräckligt mystiskt för att jag ska vilja läsa nästa del i trilogin.
2014-07-17
Betyg
Faktiskt en bra och intressant grundstory, som hade kunnat bli riktigt bra, men tyvärr blir boken ju längre man läser alltför osannolik och icke trovärdig. Dessutom känns den en aning hafsig och för kort. Sättet den är uppbyggd på genom en mängd extremt korta kapitel ur olika personers synvinkel gör den dessutom rörig.
2014-07-14
Betyg
Jag ger den en svag 3:a. Jag vet inte om det var boken eller om det var Brynolfssons lite torra och monotona uppläsning som gjorde att boken många stunder kändes ointressant och tråkig. Dialogerna och karaktärernas tankegångar var flummiga och konstiga. Jag blev inte det minsta berörd av de unga personernas öden. Det är möjligt att jag skulle fått ett annat intryck med en annan uppläsare eller om jag hade läst boken stället.
2014-07-14
Betyg
alltså, den var väl egentligen inte dålig. självskadebeteende och självmord och självmordsromantik. meh.
2014-05-24
Betyg 
Betyg: 4,5 av 5.
Jag tyckte väldigt mycket om dom tre böckerna i serien om Victoria Bergman, av författarna Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundqvist.
Nu har jag läst ?Glaskroppar?, som är den första boken i en serie om Melankoli, skrivna av samma författare. Men numer kallar dom sig för Erik Axl Sund.
Och jag tyckte lika bra om ?Glaskroppar? som jag gjorde om dom tidigare böckerna.
Boken är lite i liknande stil som dom tre tidigare böckerna. Men jag tyckte även att den påminde lite i stilen, som böcker av Henrik Tord och John Ajvide Lindqvist.
?Glaskroppar? är en otäck bok, och handlar bland annat om ungdomar som tar självmord. Men det är också en mycket bra bok.
Så jag rekommenderar varmt boken.
