En äldre man hittas mördad i en källarlägenhet i Reykjavik. Bredvid kroppen finns ett kryptiskt meddelande och i hans skrivbord hittar polisen ett foto av en gravsten. När man lyckas tyda inskriptionen visar det sig att i graven ligger en fyraårig flicka som dog 1968. Med hjälp av fotot nystar polisen upp gamla och nya brott som lett till flera familjetragedier. Samtidigt försvinner en ung kvinna från sitt eget bröllop... Kriminalpolis Erlendur Sveinsson och hans kollegor står inför ett ovanligt komplicerat och svårt fall som har sina rötter bakåt i en tid då mycket var annorlunda. Glasbruket är en ytterst välskriven och spännande kriminalroman där många trådar vävs samman till en mörk och tät väv.
Visa mer
Recensioner
2018-07-06
Betyg 
Välskriven deckare med uppskattade detaljer. Själva berättelsen är annorlunda men väldigt förutsägbar.
2016-08-14
Betyg
Den är bra. Kanske läste den för länge sedan. Men om man sammanfattar deckare blir handlingen ofta mycket osannolik
2014-08-01
Betyg 
Snabbläst. Ingen fullträff men helt okej. I början störde jag mig på de korta meningarna och det stolpiga språket men släppte det efter några kapitel.
2013-04-28
Betyg
Gillar Arnaldurs böcker. Ganska tungt på sina ställen men gillar stilen och huvudpersonerna mycket.
2013-01-11
Betyg
Spännande och jag tycker om kriminalpolis Erlendurs karaktär. Gillar att handlingen utspelar sig på Island.
2012-08-16
Betyg
Spännande på varje blad! Sträckläste. Inte helt olik mankells böcker om Wallander. Hade dock önskat mer naturskildringar av Island :)
2012-07-30
Betyg
Första gången man stiftar bekantskap med en ny författare och serie, (detta är nummer 1 och 8:an ska jag läsa som bokcirkelbok i november), så är det massa namn och hålla i huvudet. Det är inga lätta namn heller men det gick rätt bra. Storyn tycker jag verkar vara väl genomtänkt, inte jättespännande men det fanns ändå ett driv i den. Jag ser framemot att läsa mer av denna författare.Här väljer jag mellan en tre och fyra,,men det får bli en stark trea
2010-11-10
Betyg
En helt vanlig deckare, varken bu eller bä. Tempot var ganska långsamt och allt var mest regnigt och grått. Men jag gillar Erlendur, han är så vanlig och normal och alla andra karaktärer känns också vanliga, till och med de onda. Inga överdrifter och inget splatter. Det som kändes helt unikt var alla de mystiska namnen, som tagna ur en Tolkien-bok. Det var kul att försöka ljuda namnen i huvudet. Jag kommer i alla fall att läsa minst en bok till om Erlendur.
2009-07-20
Betyg
Helt ok deckare, men man blir verkligen inte särskilt sugen på att besöka Island. Vädermässigt i alla fall. Indridasons Erlendur är en i raden av mer eller mindre misantropiska nordiska poliser med ett komplicerat familjeliv men är trots detta ganska sympatisk med ett par andra också ganska sympatiska poliser som parhästar. Persongalleriet är alltså ganska standard för den här typen av deckare. Språket är rakt på sak, effektivt utan krusiduller. Plotten har rötter i historien men en mer personlig sådan om man jämför med exvis Mannen i sjön eller Kvinna i grönt.
Ett gediget hantverk och bra förstlingsverk.
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
