Recensioner
Betyg
Omöjlig kärlek eller kärlek med förhinder är ett litterärt tema som alltid finner sina läsare. Där finns de historier som slutar lyckligt, men ofta som i Tolstoys Anna Karenina, är de sorgliga dramer. Joseph O’Connors bok Spökljus handlar om en kärlekshistoria på Irland i början av 1900-talet, mellan den kända skådespelerskan Molly Allgood (med artistnamnet Maire O’Neill) och dramatikern John Millington Synge. Med utgångspunkt från en oktoberdag i London 1952, där den alkoholiserade Molly vandrar längs Londons krigshärjade gator, låter författaren hennes minnesfragment av kärleksrelationen att flimra fram. Molly, som Synges kallade bortbytingen, var nationalikonens musa trots skillnader i ålder, religionstillhörighet och klass och de träffades i hemlighet. Konventioner och hans modersbundenhet hindrar dem från att leva tillsammans. När modern dör är Synge också sjuk och avlider innan de kan gifta sig. Eftersom de verkliga personerna bildar referensram till berättelsen och min kunskap om den irländska litterära historien har luckor, läste jag lite kort om deras liv. Författaren påpekar dock i efterordet, att boken är en fiktion, både huvudpersonernas karaktärsdrag och många av händelserna påhittade. Genom att utgå från kända personer vid teatern, som Allgood, Synges, Yeats och Gregory, formar han berättelsen som hyllning till det irländska historieberättandet och teatertraditionen. Men vissa levnadstecknare kommer att vilja slå mig i huvudet med en spade säger O’Connor. Språket är levande och dramatiserar på ett bra sätt både den åldrade och den unga kvinnans liv. Kärlekshistorien placerar berättelsen mitt på scenen och ger mig även en bild det konstnärliga skapandet av dramatik. Joseph O'Connor kommer från Dublin och räknas till en av Irlands främsta författare (och är bror till sångerskan Sinead O’Connor). Spökljus är sista delen i en trilogi om Irlands historia. Den ger mersmak och gör nyfiken på de tidigare böckerna, Havets stjärna och Guvernörens hustru.
(publicerad i Norran 17 mars 2012)