Ordet "germaner" fremkaller to ganske forskjellige bilder. Ville, rødhårede barbarer i kamp mot romerne. Og ranke, lyshårede unge menn med rene trekk og stram naziuniform. Hvilken historie ligger bak? Hvem var egentlig antikkens germanere? Hvordan kunne det ha seg at de ble hentet frem fra glemselen og børstet støvet av for så, lett forfinet, å spille en sentral rolle i nazismens enorme propagandaapparat? Og hvorfor kalles et stort antall språk den dag i dag for "germanske"? I denne boka møter vi først og fremst de gamle germanerne, et folk som bestod av en lang rekke stammer: gotere, langobarder, anglere, saksere, frisere og markomanner. Historien om germanerne strekker seg over mer enn to tusen år. Det er en fargerik, skiftende og mangfoldig historie. Men den er viktig. For den handler om hendelser og tanker som har spilt en stor rolle i historien og som fortsatt er farlig ladet.
Visa mer
Recensioner
2018-03-29
Betyg 
Boken är en förfärande läsupplevelse. Författaren är pensionerad professor först i latin och sedan i afrikanska språk (!). Han är inte expert på germanska språk och inte ens intresserad, verkar det, men full av politiska fördomar.
Redan i bokens första avdelning ("Myten") får läsaren veta att den som intresserar sig för germaner kan misstänkas ha nazistiska sympatier! Man undrar vem professorn umgås med! Avdelningens syfte verkar vara att misstänkliggöra ”germaner” som etniskt begrepp, särskilt avseende tyskar. ”Riktiga” germaner fanns bara i antiken! Likväl kan dagens DNA-forskning ganska väl identifiera germaner, både nutida och 2000 år gamla – och de verkar väldigt lika. Men härom sägs inget.
Den andra avdelningen ("Historien") är välskriven och redogör för en del av det man kan läsa på Wikipedia.en/de/sv om germaner och olika germanstammar. All diskussion om det germanska språkets uppkomst saknas, trots att många experter tror att den skett i Skandinavien, intressant nog. DNA-forskningen som verkar så lovande för indoeuropeisk språkhistoria nämns inte heller med ett ord. Ny och spännande kunskap förmodas nog vara farlig - den kan göra oss till nazister!
Bokens tredje del ("Språken") kommenterar de olika germanska språken, levande som döda. Den är kortfattad men välskriven och förmedlar åter en del av det som finns på Wikipedia.
Boken avslutas med en Epilog om nutiden där författaren igen visar upp sina fördomar. Kanske har han på något sätt fastnat mentalt i andra världskriget - eller gör han en korrekt bedömning av det andliga klimatet i Sverige 2013?
Det är inte lätt att förstå varför boken har skrivits. Kanske författaren räknade med att råa fördomar skulle ge poäng i Kultursverige och skapa succé. Han har skrivit flera andra böcker och borde veta. Förhoppningsvis räknade han fel, men det är förskräckande att hans alster kunde nomineras till "Årets bästa fackbok 2013" (utan framgång). En mindre skandal får man nog säga.
2014-03-28
Betyg 
Jansson väljer den enkla PK-utvägen. Germanerna är tydligen inte någon egen etnisk grupp. De är "så klart" uppblandade. Den intressanta följdfrågan blir naturligtvis - med vilka då? Det har Jansson inget svar på. Han tycks inte ens ha reflekterat över frågan. De två andra delarna (språk och kultur) är betydligt bättre. Jansson är språkvetare och som det gamla orspråket säger - Skomakare bliv vid din läst!
