Begreppet germaner är laddat med rasbiologi och nazism, men vilka var de egentligen? Stora vilda kämpar med svärd och hjälmar och underliga gamla kläder eller rakryggade, raknästa och ljushåriga unga män i elegant uniform från 1940-talet? I en vindlande historia som löper över tvåtusen år visas det hur en berättelse från antiken förändrades och deformerades till en ren förfalskning av det förflutna. Finns det germaner nu, eller fanns de förr? Ser germaner ut på något särskilt sätt? Är svenskar germaner? Konstigt nog är det svårt att hitta klara svar på så enkla frågor. Forskaren Tore Janson berättar om vilka de ursprungliga germanerna var och hur de kom att bli symboler för händelser och idéer som har spelat en stor roll och fortfarande är laddade med farliga spänningar. Vidare söker författaren beskriva vad som faktiskt hände i antiken, alltså om dem som ursprungligen kallades germaner....
Visa mer
Recensioner
2018-03-29
Betyg 
Boken är en förfärande läsupplevelse. Författaren är pensionerad professor först i latin och sedan i afrikanska språk (!). Han är inte expert på germanska språk och inte ens intresserad, verkar det, men full av politiska fördomar.
Redan i bokens första avdelning ("Myten") får läsaren veta att den som intresserar sig för germaner kan misstänkas ha nazistiska sympatier! Man undrar vem professorn umgås med! Avdelningens syfte verkar vara att misstänkliggöra ”germaner” som etniskt begrepp, särskilt avseende tyskar. ”Riktiga” germaner fanns bara i antiken! Likväl kan dagens DNA-forskning ganska väl identifiera germaner, både nutida och 2000 år gamla – och de verkar väldigt lika. Men härom sägs inget.
Den andra avdelningen ("Historien") är välskriven och redogör för en del av det man kan läsa på Wikipedia.en/de/sv om germaner och olika germanstammar. All diskussion om det germanska språkets uppkomst saknas, trots att många experter tror att den skett i Skandinavien, intressant nog. DNA-forskningen som verkar så lovande för indoeuropeisk språkhistoria nämns inte heller med ett ord. Ny och spännande kunskap förmodas nog vara farlig - den kan göra oss till nazister!
Bokens tredje del ("Språken") kommenterar de olika germanska språken, levande som döda. Den är kortfattad men välskriven och förmedlar åter en del av det som finns på Wikipedia.
Boken avslutas med en Epilog om nutiden där författaren igen visar upp sina fördomar. Kanske har han på något sätt fastnat mentalt i andra världskriget - eller gör han en korrekt bedömning av det andliga klimatet i Sverige 2013?
Det är inte lätt att förstå varför boken har skrivits. Kanske författaren räknade med att råa fördomar skulle ge poäng i Kultursverige och skapa succé. Han har skrivit flera andra böcker och borde veta. Förhoppningsvis räknade han fel, men det är förskräckande att hans alster kunde nomineras till "Årets bästa fackbok 2013" (utan framgång). En mindre skandal får man nog säga.
2014-03-28
Betyg 
Jansson väljer den enkla PK-utvägen. Germanerna är tydligen inte någon egen etnisk grupp. De är "så klart" uppblandade. Den intressanta följdfrågan blir naturligtvis - med vilka då? Det har Jansson inget svar på. Han tycks inte ens ha reflekterat över frågan. De två andra delarna (språk och kultur) är betydligt bättre. Jansson är språkvetare och som det gamla orspråket säger - Skomakare bliv vid din läst!
Andra har också läst
