Gåtfulla platser i Sverige

Linnell, Stig

| 2001

Flag from sv

13


Sägner, skrönor, fantasi och historia kring en rad mystiska ställen runt om i Sverige: Ales stenar, Blå jungfrun, Bråvalla hed, Skedemosse, Gamla Uppsala, Gunnilsöra, Skaga kyrka, Mora Sten, Svinnegarns källa samt platser knutna till Nils Dacke, Engelbrekt och Ynglingaätten. ?Det finns platser som i århundraden retat människors nyfikenhet, pockat på förklaringar, satt fantasin i rörelse och gett upphov till sägner, skrönor och mängder av teorier. På de här platserna råder ofta en speciell stämning, och de som har en dragning åt det mystiska brukar tro att platsen i sig på något sätt är levande, bevarar sina minnen och själv skapar den stämning man förnimmer. Jag tror att 'platsens ande' vaknar till liv först när en människa med sina känslor, associationer och fantasier träder in på scenen. Därför har jag här staplat bränsle kring några platser som jag själv upplevt som oerhört spännande....

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Karin .

2010-03-23

Betyg

Blev så besviken! Trodde att de skulle vara spännande historier och massor av vackra foton. Så var det inte.

Kenneth Olausson

2010-03-14

Betyg

Författaren närmar sig bildligt och bokstavligt ett antal Gåtfulla Platser. Dess ande -genius loci- vaknar då till liv när han med "sina känslor, associationer och fantasier (sic!) träder in på scenen". Allehanda sammanhang som förut varit dunkla blir därmed synliga för författaren.

Han tar sig bl a an Ale stenar och refererar då t ex vad en Hans Nilsson från Löderup 1995 skrev om Ale stenar i Skånska Dagbladet. Nillson menar tydligen att den romerska kejsaren Aelius Hadrianus ofta reste omklring i sitt rike. "Dit hörde ju inte Sverige" konstaterar författaren, men noterar som viktigare att Nilsson "mätt avståndet mellan stävstenen och roderstenen. Det måttet drar han från avståndet mellan stävstenarna, räknar det som finns kvar i olympiader och hamnar på år 76 e.Kr., vilket visar sig vara det år då Aelius Hadrianus föddes. Dessutom är ju hans namn Aelius påfallande likt Ale, inte sant?"

Slutsats: Ale stenar är en skeppssättning byggd av kejsare H.

Man häpnar över författarens (och för den delen Nilssons) skarpsinne. Fjällen faller som stävstenar från våra uppspärrade ögon. Historiker av facket begraver sig under lämplig rodersten. Alla möjliga intresseklubbar antecknar.

Men Den Stora Gåtan blir till syvende och sist: Varför köpte jag denna bok?