När Ivar Lo-Johansson dog 1990 efterlämnade han ett verk av enastående bredd och omfång. Han föddes i en släkt som under generationer hade varit lantarbetare på Södertörn i Sörmland. Efter en tid på folkhögskola och en rad olika kroppsarbeten i Stockholm, Frankrike och andra länder blev han författare. Hans första böcker var resereportage, men i det tidiga 30-talet återvände han till sin ursprungsmiljö och började skildra de svenska statarnas liv och arbete. 50-talet ägnade han åt en serie självbiografiska berättelser i åtta delar. Ett annat block i hans stora produktion är den s k passionssviten: novellböcker grupperade kring sju olika passioner och laster. I sjuttioårsåldern samlade han sig till sitt sista stora verk, en memoarserie...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Andra delen av Ivar Lo:s självbiografiska romanserie från femtiotalet.
Den är lika bra eller kanske bättre än den första delen. Här finns både spänning och komik.
Ivar rymmer från föräldrahemmet för att försörja sig som gårdfarihandlare. Hans föreställning om denna tillvaro är kraftigt
romantiserad och han får snart känna på den bistra verkligheten. Men mycket hinner han uppleva
och lära sig under sin mödosamma färd, som sträcker sig ända upp till Lappmarken.
Personporträtten är en av bokens stora förtjänster. Jag älskar slutet på boken, som dock måste ha varit
smärtsamt för huvudpersonen...