Gamla Stan-morden

Lundholm, Lars Bill

| 2009

Flag from sv

128


Axel Hake såg ner på Peter Branting. Det kändes overkligt att se en människa som man tidigare bara sett i tidningar och någon gång på film så här nära inpå. Man nästan väntade sig att han plötsligt skulle resa sig upp, borsta bort snön från byxorna och gå tillbaka till sminket för att tvätta bort teaterblodet. Men Branting var död. Hans ansikte en stel mask och hans i vanliga fall så kyliga ögon utstrålade nu en oändlig tomhet. Ur ett djupt, blårött sår vid strupen stack några senor och en bit av adamsäpplet fram. Hela framsidan av kroppen var översköljd av blod.I Lars Bill Lundholms nya pusseldeckare i Stockholmsmiljö, ställs den egensinnige kriminalkommissarien Axel Hake inför ett spektakulärt fall när den lika omstridde som kände skådespelaren Peter Branting hittas död utanför sin bostad i Gamla Stan. Fallet väcker enorm uppmärksamhet och Hake tvingas hantera såväl den upphetsade pressen...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

K

Karin Löfstrand

2016-03-16

Betyg

160301: Helt okej och lättsmält.

Betyg

Lundholms bok är den mest välskrivna i serien - utan tvekan. Den moraliska diskussionen kring om man kan ta livet av en nu levande skådespelare i bokform är intressant och tankeväckande. Undrar vad offret själv tyckte när boken kom ut. För den som känner till tv-, film och teatervärlden i Sverige finns det rätt så många Aha-upplevelser i boken. Det är någon som vet vad han talar om som skrivit den. Högst läsvärd, oavsett de moraliska avsikterna.

Lillemor Saxfors

2014-02-17

Betyg

Spännande att följa med i denna mordutredning. Var inte alls den jag trodde från början. Rekommenderas.

annika åberg

2012-10-10

Betyg

Lika bra som de tidigare böckerna

Kenneth Olausson

2011-11-13

Betyg

Kan det bli sämre? Knappast. "Var det Ödet? Eller var det Gud? Eller var det bara människans futtiga vinning som låg bakom alla handlingar?", frågar sig hjälten filosofiskt. Det som ligger bakom den här boken är dock vare sig Ödet eller Gud.

Maria Johnson

2011-06-20

Betyg

Jag hade höga förväntningar på den här boken då jag tyckt mycket om de andra i serien om polisman Hake. Den här var inte bra. Inläsningen av Bosse Lytén var inget vidare heller.

Louise A

2011-06-07

Betyg

Definitivt inte den bästa i serien, men helt ok. Jag ser inget fel i att man lätt förstår vem mordoffret är i verkligheten, det tillför tvärtom en speciell twist.

Pelle Pettersson

2011-04-16

Betyg

Njae, intrigen var väl inte på topp, det som var mest spännande var att försöka luska ut vilka verklighetens förlagor kan ha varit till bokens karaktärer.

Camilla Forssén

2011-04-06

Betyg

Ytterligare en bra, svensk deckare.

Oskar Henriksson

2011-01-28

Betyg

En bok i samma anda som de tidigare. Och det är möjligen det som gör boken lite svag, det är ganska mycket upprepningar. Vissa stycken känns nästan kopierade från någon tidigare bok. Och så är det lite väl mycket personer att hålla koll på i den här boken. Men det här är ändå en underhållande deckare, och känner man till Stockholm blir det nog ännu bättre.

Och ser att en del tycker det är illa att Lundholm har med karaktärer som lätt kan kopplas till kända svenska personer. Jag vet väl inte om jag reagerade så negativt på det, snarare tvärtom, att boken känns än mer realistisk. Det är inte bara stockholmsmiljön som skildras utan även Stockholms kulturelit. Och det är ju givetvis inga exakt plagiat av levande skådisar i boken.

U

Ulla Sköld

2009-11-15

Betyg

Jag tycker boken var mycket intressant och välskriven. Det handlar om stjärnan som bär på en mörk hemlighet som han inte kan hantera. Han kan spela alla roller, från tuff snut, till dagiskille till Macbeth, men inte hantera verkligheten. Många vill åt stjärnan så de misstänkta är många. Och vi som verkligen gillar deckare och inte håller på och ondgör för att huvudperson är mediabilden av en igenkännbar karaktär, kan njuta av en fullödig deckare. En läsare som tycker att det är obehagligt med en lätt igenkännbar person, men frossar i seriemördare, stympning och styckningar ger jag inte mycket för. Det här är en klassisk deckare, en who-done-it, välskriven med ett fantastiskt persongalleri och utan grafiskt våld. Men den tycks provocera ändå. Bra...

Patricia B

2009-11-09

Betyg

Sjukt att så övertydligt peka på en känd svensk och låta honom bli mördad i boken. Man blir förbannad över hans raljerande om den absolut osympatiske Branting som man givetvis i tanken har en bild på den Lundholm syftar på. Dålig stil som ger en besk smak i munnen.

Maria Larsson

2009-10-17

Betyg

Jag har precis avslutat den mest bisarra och absurda läsupplevelse jag haft sedan jag tvingade mig igenom "American psycho" för dryga tio år sedan.
Den här gången var boken svensk. Lars Bill Lundholms "Gamla stan-morden" (han har även skrivit manus till tv-serien "Skärgårdsdoktorn").

Detta är Lundholms fjärde deckare som utspelar sig i Stockholms-miljö, med huvudpersonen kommissarie Hake. Jag har gillat de tre tidigare jag har läst. De har varit spännande och välskrivna, med fantastiska miljöskildringar av huvudstaden.
Det enda som dragit ner betygen lite på böckerna är att Hake har ett komplicerat privatliv. Som alla poliser har i deckare - det blir tjatigt och förutsägbart.
Hake har i samtliga böcker en särbo som är så enerverande att man handgripligen vill skaka om denna fiktiva karl och skrika: "Det finns tre miljarder kvinnor på jorden - dumpa detta fruntimmer!".

Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva om den här senaste boken. Jag blev illa berörd och fick obehagkänslor redan de första sidorna, och jag läste endast klar den för att få veta om det låg ett logiskt syfte bakom att mordoffret i boken är en högst verklig och levande skådespelare.
Ett tag funderade jag på om Lundholm skrivit boken som en satir för hur denne skådespelare framställts i media de senaste åren. Eller, det var det jag hoppades på. Men när boken är färdigläst känns det bara som om författaren hyser ett osunt agg mot den person som har fått gestalta mordoffret. Det lämnar en olustig känsla för mig som läsare.

Mordoffret har Lundholm valt att beskriva som följer:

En av landets mest framgångsrika och kända skådespelare. Kalla ljusblå ögon. En jäkel på fruntimmer. Spelar huvudrollen som uppkäftig polis i en mycket omtyckt serie av filmer. Stökigt privatliv. Rykten i skvallerpressen om alkoholmissbruk. Uppvuxen med sin mamma i en Stockholmsförort. Dansade balett i tonåren. Har sjukskrivit sig från en pågående och utsåld pjäs på Dramaten och lämnar teatern under spektakulära former. Är förlovad med en skådespelarkollega, men har gjort en annan kvinna gravid. Hus på Värmdö.

Jag vet bara en enda person inom landets gränser som inte skulle koppla denna beskrivning till en verklig person, utan istället utbrista "Vem är det?".

Orsaken till varför man väljer att ha så uppenbara likheter på ett mordoffer i en bok med en verklig person som är vid liv, förstår jag inte. Det känns oetiskt, omoraliskt och otäckt. Som om det bara är gjort för att ge boken uppmärksamhet och öka försäljningssiffrorna.
Här går Lundholm rejält över gränsen till vad som är vett och reson.

Det skrivs och ges ut en kolossal mängd deckare av svenska författare. Då gäller det att sticka ut ifrån mängden för att bli läst av den stora skaran.
Men att försöka nå ut till de stora massorna på det här uppseendeväckande sättet är fel väg att gå. Det lämnar en motbjudande eftersmak.

Maria Larsson

2009-10-17

Betyg

En svag etta. Detta är en bisarr och absurd läsupplevelse där det etiska övertrampet lämnar en motbjudande eftersmak.