
Stockholm 1756. Polhems tegelröda slusstorn står på plats. Larm, våld, armod, gränders gytter, löss, lust, fylleri & stank. Vackra tandlösa flickor med lättuppsnörda klänningsliv. En munter, men orolig och våghalsig tid. Vem kan man lita på? Vem ger en fattig begåvad sate ett lån? Och vem ger nästa? Vems arsle kan man slicka för att få bröd till barnen? Men se, där står Carl Michael Bellman, lite lagom beskänkt, mitt i myllret med elegant peruk och lånade herrskapskläder i glansig färgrik brokad. Hans ögon är klara, hans hörsel skänker honom både berättelser och klanger. Dessvärre är hans citrina för tillfället i pant. Men rösten bär. Och snart kan hans kväden höras överallt. På ölstugor,...
Visa mer