» Jagad. Vild. Förtryckt « Förvildad är andra delen i den spännande och fartfyllda dystopiska trilogin Mörkt paradis. Efter utmanande prövningar och hårda strider har Eld och Månklanen lyckats med det omöjliga. Men fienden är ständigt på jakt. Varelsernas aktivitet ökar och inte ens den djupaste vildmark går längre att gömma sig i. I hopp om att hitta hjälp att frita andra människor från varelsernas gårdar och få svar om var hon kommer ifrån, ger sig Eld iväg på en vandring tillsammans med sina vänner genom människans förfallna Europa. Tillsammans måste de korsa ett landskap av ruiner och förrädisk vacker men dödlig natur. Är sökandet efter svar värt uppoffringarna det mörka paradiset kräver? Och vem är egentligen den riktiga fienden i en värld där alla gör allt för att överleva? Förvildad tar dig med på en adrenalinpumpande resa genom en skrämmande och djupt engagerande...
Visa mer
Recensioner
2024-02-13
Betyg 
Eld och Månklanen är säkra. För stunden. För trots att de har lyckats med det omöjliga, finns varelserna där utanför och väntar på att fånga in dem. Inte ens den djupaste vildmarken är lika säker som den en gång var. Eld hoppas på att kunna frita andra människor från varelsernas gårdar, och tillsammans med några av sina vänner ger hon sig av på en vandring genom Europa. Kanske kan hon dessutom få svar på var hon kommer ifrån. Men ingen har korsat havet, och det är vad hon vill göra. Ska hon lyckas? Eller kommer varelserna ännu en gång att försöka sätta käppar i hjulen?
Förvildad är den andra delen i den dystopiska trilogin ”Mörkt paradis” av Maria Hernius. Det är inte en fristående bok, utan serien bör läsas i ordning för att förstås på bästa sätt.
Ibland är det svårt med del två, för det kan finnas så mycket att leva upp och knyta an till, men det tycker jag verkligen att Hernius lyckas med här. Det är en helt annan känsla i den här än vad det är i första delen Mörkt paradis, en helt annan hastighet och lite annat att fokusera på, men det är ju inte heller så konstigt med tanke på att Eld i första boken kämpar för överlevnad och frihet och hon i den här kämpar för att frita och för att hålla sig fri. Jag gillar det och kan tänka mig att om jag skulle läst bok ett och två direkt efter varandra, hade jag uppskattat att det var ett litet lugnare tempo i den här boken. Inte för att det saknas action och fart, det gör det verkligen inte.
Persongalleriet är ganska stort, men eftersom det delas upp i olika läger och tillfällen när de stöts på, går det helt okej att hålla isär allt. Jag tycker om Eld som huvudfokus, för hon är stark men absolut inte perfekt. Hon har svårigheter att hålla mun när det behövs, hon är impulsiv och tänker inte alltid igenom alla beslut och hon vet definitivt inte alltid vad hon vill. Men hon är godhjärtad, modig och värdesätter sina vänner över allt. Det finns flera jag tycker om i den här serien, men jag vågar inte säga några namn för då lär de dö innan bok trilogin är färdigställd. För är det något som inte Hernius räds, är det att låta det vara sorgligt, blodigt och mycket död. Jag tycker om att fokuset inte alltid handlar om att hitta varelser eller andra människor, utan att det ibland får vara fokus på Eld och hennes karaktärsutveckling, eller hur olika de här olika grupperingarna av människor kan vara.
Språket är bra och rappt, driver handlingen framåt. Jag ser fram emot den avslutande delen på trilogin, speciellt efter slutet som är en riktig cliffhanger. Det här avsnittet av historien är dock klart och tydligt avslutat, så det saknas inget i den meningen, men ändå. Hallå, jag vill veta hur det går nu på en gång!
Och måste också slå ett slag för omslaget av Anders Nyman. Otroligt snyggt.
