Färskt vatten till blommorna är en förtrolig och innerlig roman om en kvinna som envisas att tro på lycka mot alla odds.Violette Toussaint är vaktmästare på en kyrkogård i en liten by i Bourgogne. Tillfälliga besökare och lokala invånare samlas gärna i hennes kök för en kopp kaffe, en pratstund, en gråtstund eller ett förlösande skratt. Violette är en tystlåten kvinna som föredrar att lyssna på andra. Få vet egentligen varför hon lever här ensam, mellan sin vackra trädgård och den välskötta kyrkogården, bara att hon verkar vara tillfreds och sprider lugn och värme omkring sig.Sent en kväll får Violette ett ovanligt besök. En förbryllad man, poliskommissarie till yrket, förklarar att hans nyligen avlidna mor har önskat att få bli begravd i just denna kyrkogård, långt borta från hemmet och bredvid en för honom helt främmande man. I takt med att Violette hjälper honom att reda ut mysteriet...
Visa mer
Recensioner
2023-10-16
Betyg 
Boken var spännande på flera olika nivåer. Då den inte var skriven i kronologisk ordning så blev det lite som att lägga ett pussel. Man gavs även möjlighet att omvärdera sitt omdöme om en av huvudpersonerna. En både varm och mycket sorglig berättelse.
2023-08-29
Betyg 
En ovanlig och vacker berättelse om att att leva och vad som händer efter att man dör. I själva verket är det massor av berättelser som flätas samman, och det är sällan en författare kan lyckas så bra med det och göra det enkelt för läsaren att hänga med. Jag gillar hur Violette ser på världen och de små egenheterna hon fångar upp. Boken är både spännande, inspirerande och gripande. Verkligen läsvärd!
2023-08-29
Betyg
Vilken njutning att läsa denna berättelse! Kärleksroman och pusseldeckare i ett. En intrig fylld av överraskningar med en fransk kyrkogård som central spelplats. Relationer som flätas in i varandra på livets stig - och efter döden. Oändlig sorg, saknad och ånger efter ett barns död i en eldsvåda. Önskan om evig vila tillsammans. Feel Good av högsta kvalitet.
2023-08-05
Betyg
Allt och lite till. Miljöer, personer, handling. Ett mästerverk. Både ljus och mörker.
2023-05-18
Betyg
En väldigt fin roman på många sätt. Gillade att berättandet även höll ett långsamt tempo.
2023-05-16
Betyg 
Jag tycker att boken började väldigt bra. Den har ett fint språk och kändes både levande och ljus. Men samtidigt fanns det ett underliggande mörker som så småningom kom fram till ytan.
Jag upplevde att berättelsen blev lite utdragen och mitt intresse svalnade lite mot slutet. En måste verkligen ha hjärnan med sig när en lyssnar på boken för annars kan den lätt upplevas rörig emellanåt.
Men överlag en vacker bok som absolut är läs/lyssningsvärd.
Betyg
Hur skall man leva? Den här fantastiska romanen gör att frågan får en väldigt tydlig skärpa. På sidan 458 i boken, högt upp på sidan, står det följande: En romanvän som man har svårt att skiljas ifrån eftersom man vill ha den nära sig, inom räckhåll.
Och så är det med själva romanen också. Den är mångbottnad och välskriven. Tänkvärd. Och den franska författarinnan har en fin uppfattning om hur en historia skall berättas. Korta kapitel, olika tidsperspektiv växelvis. Det finns också andra styrkor med romanen, tycker jag, delar och avsnitt är tänkvärda, får mig att tänka på olika relationer i min närhet.
2023-05-01
Betyg
3.5/5 Bland blommorna på kyrkogården får vi följa kyrkogårdsförvaltaren Violette, hennes medarbetare och besökare. En bok om liv och död, kärlek och sökande efter meningen med livet. I längsta laget men annars en fin läsupplevelse.
2023-02-27
Betyg
Jag hade svårt att bestämma mig för vad jag tyckte om den här boken. Den har sina brister men fick mig att läsa vidare ändå. Lite orealistisk men också vacker och speciell.
2023-02-23
Betyg
En bra grundhistoria men villade bort sig i lite för platta och stereotypa karaktärer och ibland lite för banalt språk. Men också fin och trovärdig beskrivning av sorgearbetets olika processer.
2023-02-15
Betyg
Uppläsningen är mycket bra, men jag tror ändå att denna mycket speciella roman – med många franska personnamn och mängder av datum – gör sig bättre i tryckt form.
2022-10-28
Betyg
Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin har ett språk som skapar en berättelse och en huvudperson med en oemotståndlig, underfundig charm och finess. Det målar bilder av känslor som blir allmängiltiga, självklara och oerhört drabbande. Det är en berättelse om alla sorters kärlek. Den fulaste och den allra vackraste.
Varje kapitel inleds med en strof eller dikt som får mig att stanna upp en sekund. Det är så vackert och berättar en historia om minnen. Det är de enda spöken som Violette tror på.
Violette Toussant har varit banväktare, nu är hon kyrkogårdsväktare. Hon är en sån som smuttar försiktigt på livet men kan finna paradiset i en fingerborg fin port. Hon har varit krossad men eftersom hon är ointresserad av olycka bestämde hon sig för att inte låta den stanna. Nu är hon lugn, saklig, rent av krass ibland. Och eftersom det förflutna är nuets gift är hon oändligt skör. Genom att hjälpa andra att ta hand om sin sorg lär hon sig att hantera sin egen, ett myrsteg i taget. Hon har hittat en plats som lagar henne.
Där är hon omgiven av en skara människor, dödgrävare, begravningsförrättare och en präst, som är vänner mer än arbetskamrater. Med sina inneboende egenheter och svårigheter finns de alltid där för att ge en hjälpande hand när det behövs. Det är de som mest av allt jobbar med livet, för det är de som blir kvar som vänder sig till dem.
Att ta hand om sin kyrkogård är ett sätt att både hylla livet och visa de bortgångna omtanke och respekt. Om de inte fick det i livet kan de i alla fall få det i döden.
Men livet har inte alltid varit så för Violette. En gång var det fyllt av himlastormande känslor. Olika sorters kärlek och svek, sorg och förlust. Oväntade möten och sammanträffanden ger henne anledning och mod att ta reda på vad det var som verkligen hände, då när det värsta hände. Hon orkar konfrontera det hon har flytt från i åratal.
Under tiden får hon nya minnen som kanske gör att det finns ett sätt att ta med sig det finaste från då till ett sen som kan bli helt. Att lägga ett intrikat pussel med alla de lösa bitarna från förr och hitta en karta som visar vägen framåt. För bakom vintern finns sommaren.
