För Lydia är Hjalmar Söderbergs klassiska kärleksroman Den allvarsamma leken berättad på nytt. Huvudpersonerna heter fortfarande Lydia Stille och Arvid Stjärnblom och nu liksom då är det i ett kärleksfullt tecknat Stockholm som berättelsen utspelas. Men handlingen har flyttats framåt i tiden och synvinkeln är en annan: denna gång är det med Lydias ögon vi följer hennes och Arvids uppslitande balansakt mellan förälskelse, otrohet och svartsjuka. Gun-Britt Sundström - även känd för romanen Maken - har med För Lydia tecknat ett annorlunda porträtt av en kvinna som av många uppfattats som en typisk "femme fatale", trolös, egoistisk och nyckfull. Det nya perspektivet gör det lättare för läsaren att förstå Lydias situation samtidigt som själva händelseförloppet är detsamma som i Söderbergs roman. Och liksom i förlagan har den tidlösa kärlekshistorien en säregen förmåga att fängsla läsaren. För...
Visa mer
Recensioner
2014-03-04
Betyg 
Jag önskar mig fler böcker av Gun-Britt Sundström! Böcker som denna (och Maken) skulle jag gärna ägna resten av mitt liv åt att läsa. Så bra är det, så bra är det.
2013-08-01
Betyg 
Klockren backwriting till tidernas bästa svenska roman. Läs även dubbletten Gregorius/Doktor Glas. Sundströms bok är mindre stilhärmning och en mer självständig historia än Ohlssons.
2013-06-02
Betyg
Det var som att mina ögon rann igenom den här boken. Tyckte om den så innerligt mycket. Har läst Den allvarsamma leken också, men tyckte dessvärre bättre om den här.
2012-08-17
Betyg
Glömde skriva anledningen att det ändå inte blev en femma:
Att mäta sig med Söderberg är inte lätt, men hon gör det bra. Däremot når hon inte upp till samma stilistiska höjdpunkter som han gör.
2012-08-17
Betyg
Jag har läst den för många år sedan, men då utan att ha läst "Den allvarsamma leken". Nu läste jag den och så denna direkt efter.
Vilken läsupplevelse!
Hon har ju verkligen följt storyn och "bara" flyttat till Lydias perspektiv och nutid (som var 60-talet när den skrevs).
Har du läst och gillat Den allvarsamma leken får du inte missa denna!
2011-04-20
Betyg
och jag tycker att det blir bättre än originalet. men det är fint att folk i allmänhet tänker olika.
2010-12-30
Betyg 
Önskar att jag hade läst den här boken i den tid den skrevs. Då var den säkert fantastisk! Och oerhört viktig. Men jag var inte född då. Väldigt mycket 70-talskänsla över boken, vilket gör att den känns daterad idag. Det den visar på är, bland annat, hur lite som egentligen hade hänt på jämställdhetsområdet sen 1910-talet - vilket är viktigt och belysande - men dess vision om framtiden, om hur det borde vara, är inte relevant eller aktuell idag. Men det är en välskriven bok, så det blir ändå en stark trea.
2010-02-14
Betyg 
Det här är tyvärr en sån där bok som man vill tycka om och som man vill tycka att det är bra att man har läst. Jag tycker att det är bra att jag har läst den, men jag tyckte inte om att läsa den. Och det gör mig besviken. Jag hade så höga förväntningar på den. Efter att ha läst Den allvarsamma leken såg jag spänning fram mot att läsa den andra versionen, på samma sätt som jag såg fram mot att läsa Gregorius efter att ha läst om Doktor Glas. Men här blev jag besviken. Lydia var en person som verkligen intresserade mig i originalversionen, men i pendangen tappade hon i betydelse. Jag tycker synd om den Lydia som jag förlorade ur sikte på Stockholms Central 1971, jag ser framför mig en kedjerökande arbetslös fil kand i syntetkläder - och så småningom antagligen alkoholiserad - som försöker orientera sig i ett navelskådande 70-tal och som försöker definiera sin syntes av borgerlighet och medvetenhet med hjälp av Mah Jong-inspirerade tapeter. Den Lydia som jag tog farväl av 1913 på samma plats hade däremot en helt annan framtid. Den ökade medvetenhet som första världskriget och så småningom demokratins genombrott kom att innebära för henne skulle leda till helt andra konsekvenser.
OK. Ja, det stämmer, jag tycker att 70-talet är oändligt mycket mindre intressant än 10-talet och jag tycker att den senare epoken bjuder på mycket mindre möjligheter än den förra. Så det kanske är tidsfärgen som gör att den "moderna" Lydia känns så mycket mindre intressant och trivial än den "gamla" Lydia. Hursomhelst, jag är glad att jag har läst boken, men jag är ännu gladare att jag har läst ut den. En svag tvåa är tyvärr det bästa jag kan erbjuda.
