De första åren i Tensta ljög jag när folk frågade var jag bodde. Jag sa att jag bodde i Hjulsta, för det var nästan sant och Hjulsta hade inte lika dålig klang.Jag flyttade till Tensta som nybliven mamma och tvingades ofrivilligt bort därifrån sjutton år senare när äldsta sonen blev rånad, två gånger på en månad, precis utanför vårt hus.Men det var något som skavde i mig, något mer än sorgen över att behöva lämna vårt hem. Jag ville inte ge dem rätt. Politikerna som pekade ut miljonprogrammen som rivningsklara utanförskapsområden, medierna som beskrev dem som brinnande krigszoner, samhällsplanerarna som kallade dem ett stort misslyckande och vanligt folk som påstod att där var fult, trist och hopplöst. Alla de som använde förorten som sopnedkast för allt de själva inte ville förknippas med segregation, arbetslöshet, kriminalitet och utanförskap alla dessa bekymmer som snabbt och smidigt...
Visa mer
Recensioner
Betyg 
Lite ojämn men intressant och skriven med känsla. Langhorst är indignerad, förbannad, ledsen och frustrerad, och hon lyckas förmedla det. Pekar på orättvisor men också på komplexitet. Ibland lite väl konspiratorisk, ibland lite väl raljerande, men oj poänger som: "vill vi ha integration och jämlikhet måste vi börja diskutera resursfördelning, bostadspolitik och socialpolitik igen." Och:"Valfrihet är inte detsamma som frihet. Om politikerna inbillar sig att demokrati och konsumentmakt är samma sak är demokratin snart ett minne blott." Word.
2013-05-26
Betyg
En aktuell bok om förorten av en författare som levt länge i Tensta. Visar på orättvisor och osynliggörande av förorterna. Ganska ilsket skriven emellanåt, med viss rätt, men hur vänder vi på utvecklingen?
