Är seriemördaren på fri fot? En fruktad seriemördare är hårt bevakad i fängelset. Trots det börjar fler kvinnomord ske med exakt samma tillvägagångssätt. Det väcker fruktansvärda minnen hos Fiona Bristow. Hon var själv fånge hos den tidigare seriemördaren men hon lyckades fly. Idag lever Fiona på en mindre ö strax utanför Seattle. Hon ingår i en räddningsgrupp med andra hundförare. Förutom att vara volontär så driver hon en egen verksamhet för att utbilda privata hundägare och professionella hundförare. En dag får hon ett kuvert med röd sjal i brevlådan. En likadan symbol som den förre mördaren lämnade kvar på sina kvinnliga offer. Fruktansvärt rädd men också oerhört motiverad beslutar sig Fiona för att samarbeta med polisen.
Visa mer
Recensioner
Betyg
Jag undrar nästan ifall Nora Roberts har fått betald för varje skriven sida. Herregud som människan drar ut på en redan seg och långtråkig intrig. Jag har ingenting emot långa böcker ifall de är bra, men det här är så segt och så dåligt skriven. Karaktärerna är skämt, tunna karikatyrer. Den börjar ändå ganska bra, och hundstoryn är mysig, men nej. Kärlekshistorien känns som den är skriven av någon artonhundratalsförfattare och intrigen om seriemördaren är ett första klassens skämt där det totalt saknas allt som heter spänning. Sen har jag faktiskt aldrig förstått storheten i Nora Roberts heller...
Bra uppläsning av Anna Maria Käll, men efter dryga sju timmar av arton lägger jag helt ifrån mig den här tråkiga boken som bara blir sämre och sämre.
Mitt slutbetyg blir, en mycket svag 2:a! Ingenting som jag kan rekommendera!
Betyg
Det här är den andra bok, kallad spänningsroman, av Nora Roberts som jag läser (den första var Livsfarlig utsikt). Över 500 sidor lång var den, som vanligt, alldeles för lång. Stämningen var lika pysmysig som i Livsfarlig utsikt och huvudpersonerna, kvinnan och mannen, var karbonkopior i personlighet av dem i Livsfarlig utsikt. Väldigt många sidor i boken används för att beskriva huvudpersonens relation till sina tre hundar, mannens hund, alla andra hundar i den räddnings- och sök-organisation hon jobbar inom. Gulligt för den som gillar hundar, men ett par beskrivningar hade räckt. Man får också följa flera tillfällen då man genomför eftersök efter försvunna personer. En liten pojke, en gammal man, ett par med flera. Första söket var spännande, det som inledde boken. Men så snart det var klart var det över, så att säga, personerna kom aldrig tillbaka i boken. Likadant med de övriga sökoperationerna. Detaljerade beskrivningar av varenda tappad vante och bruten kvist, men ingen gång hade något av det med själva huvudberättelsen att göra. Varenda gång de begav sig ut i skogen med mobiler, kartor och energikakor hoppades jag det skulle hända något oförutsett, något spännande, något som var en ledtråd eller ett led i den berättelse om mannen från den förflutna som jagar huvudpersonen. Men icke. Pysmysigt, långtråkigt och inte ett dugg spännande och alldeles för gullig och könsstereotypisk kärlek.
2012-09-25
Betyg
Det här är första gången jag läser en bok av Nora Roberts. Kul med hundtemat. Den sockriga kärlekshistorien drar ned betyget.
Betyg
Har inte läst N Roberts tidigare eftersom jag haft den förutfattade meningen om att det är tantsnusk. Hittade denna som verkade vara en deckare men sen största spänningen var mellan huvudpersonerna och som resulterade i ,.... Tantsnusk :). Lite synd att deg inte finna fler graderingar å betygen för jag ger den en svag trea.
Betyg
Jag har läst flera av Nora Roberts böcker, både de enbart romantiska romanerna och spänningsromanerna. Jag har givetvis inte läst alla hennes böcker eftersom hon hittills har givet ut ett 150-tal böcker. De flesta av Roberts böcker jag läst har jag tyckt om. Jag vet att det kanske inte är politiskt korrekt för en bokfantast men böckerna roar mig och är behaglig underhållning.
Boken är riktigt spännande och lättläst. Det är en trevlig blandning mellan romantik och spänning. Jag tycker dock att den humor som ofta finns i Roberts böcker delvis saknas vilket är synd men förövrig får jag precis det jag förväntar mig.
Precis som vanligt innehåller även spänningsromanerna en hel del romantik där relationsbeskrivningarna är ganska stereotypa men jag störs inte på det. Förmodligen eftersom jag inte väntar mig något annat.
Det jag gillar är att Roberts karaktärer alltid brinner för något intresse. Här är det Fionas hundar och Simons arbete som konstnärlig möbelsnickare. Roberts får fram passionen för intresset på ett sådant sätt att det alltid inspirerar mig och gör mig kreativ i mina intressen.
Förföljd av det förflutna passade mig utmärkt att läsa nu med allt fokus på hundar i boken eftersom vi nyligen blev med valp i familjen. Det bidrar givetvis till min positiva känsla för boken.
Jag har dock läst boken som ljudbok och på www.bokbrus.se finns fler ljudboksrecensioner.
/Pia
Betyg
Jag tycker inte alls att denna Roberts-roman är i klass med de övriga. Irriterar mig på det mesta faktiskt. Fiona Bristow driver hundkurser och man skulle kunna förvänta sig att Roberts hade kunnat göra lite bättre research när det gäller "hundvärlden", Hundarna förmänskligas och det är allmänt tramsigt. Det kastas pinnar och bollar till hundarna stup i kvarten så man blir less. Fiona har tillråga på allt en seriemördare i hasorna men det verkar inte bekomma henne nämnvärt, hon fortsätter att kasta pinnar.
De lite småroliga, kvicka dialogerna som annars kännertecknar Roberts hittar jag inte i denna boken. Nej, ett botten-napp, tyvärr, enligt mig.