Klockan sex på kvällen den 7 april 1944 började sirenerna tjuta i Auschwitz. Två fångar hade flytt. Det var Rudolf Vrba och Alfred Wetzler. Några av mycket få som har lyckats ta sig ut ur det helvetiska koncentrationslägret. Drevet gick, men de två lyckades ta sig levande hem till Slovakien.
När de var i frihet skrev de båda en rapport, det så kallade Auschwitzprotokollet, där de beskrev nazismens dödsfabriker och varnade världen för den kommande slakten på judar. För första gången fick världen veta vad som verkligen hände i arbetslägren och vad som väntade alla judar som skickades i väg med tåg österut. Under tiden som Vrba planerade sin flykt förändrades hans drivkraft från att ha gällt sitt eget liv till att fokusera på att väcka den övriga världen. Tyvärr dröjde reaktionerna och tågen fortsatte att gå.
Flyktenär Rudolf Vrbas egna berättelse om livet och döden i Auschwitz och om...
Visa mer
Klockan sex på kvällen den 7 april 1944 började sirenerna tjuta i Auschwitz. Två fångar hade flytt. Det var Rudolf Vrba och Alfred Wetzler. Några av mycket få som har lyckats ta sig ut ur det helvetiska koncentrationslägret. Drevet gick, men de två lyckades ta sig levande hem till Slovakien.
När de var i frihet skrev de båda en rapport, det så kallade Auschwitzprotokollet, där de beskrev nazismens dödsfabriker och varnade världen för den kommande slakten på judar. För första gången fick världen veta vad som verkligen hände i arbetslägren och vad som väntade alla judar som skickades i väg med tåg österut. Under tiden som Vrba planerade sin flykt förändrades hans drivkraft från att ha gällt sitt eget liv till att fokusera på att väcka den övriga världen. Tyvärr dröjde reaktionerna och tågen fortsatte att gå.
Flyktenär Rudolf Vrbas egna berättelse om livet och döden i Auschwitz och om hur han lyckades fly därifrån. Detta är en unik skildring som griper tag från första raden. Aldrig har en autentisk flykt från Hitlers dödsläger beskrivits så direkt och gastkramande.
"Rudolf Vrbas skakande vittnesbörd."
Svenska Dagbladet
"Den går knappt att lägga ifrån sig. Det känns som en övermäktig uppgift att förmedla de kvaliteter som den här boken har. Den borde vara obligatorisk läsning för alla. Inte minst därför att den ställer frågor, som är giltiga än i dag. Läs den!"
Blekinge Läns Tidning
"För Rudolf Vrba fanns tanken på flykt redan från början. En tanke som till sist realiserades, då han tillsammans med vännen Alfred Wetzler genomförde en dramatisk flykt ifrån Auschwitz. Bara den berättelsen gör det värt att läsa hans bok."
Ljusdals-Posten
"Den är viktig för att betvinga ondskan, men ger samtidigt blandade känslor av hopp och förtvivlan. Rudolf Vrbas självbiografi är tämligen unik."
Världen Idag
"Mycket har skrivits om andra världskrigets koncentrationsläger, men inget som detta. Inget så vidrigt, så förnedrande, så blodigt, så hänsynslöst och så obegripligt grymt som detta: två års utdraget helvete i Auschwitz/Birkenau skildrat med skarp iakttagelseförmåga, klart och sansat beskrivet utan känsloyttringar."
Blekinge Läns Tidning
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
Jag tycker det är ganska intressant att läsa om andra världskriget och allt som hände med judar och andra förföljda. Kan inte riktigt förstå hur man kan agera som nazisterna gör. Boken är lättläst med gott om ställen att lägga ifrån sig boken. Vilket man dock inte gör, utan man hinner alltid med lite till.
Svårt att hitta något att säga. Det är en osentimental berättelse om Vrbas nära två år i olika läger. Den förmedlar bilden av en överlevare som tar sig förbi de snåriga snubbeltrådar som lägerlivet lägger ut. Köpslående, tjänster och gentjänster och inte minst alla svek. Att dölja sin fläcktyfus och hålla rätt kapo på gott humör är livsviktigt. Att han flydde och lämnade sin rapport om Auschwitz var avgörande. Visserligen förråddes Ungerns judar av sin judiske kommittéledare, men efter några månader reagerade andra krafter i Europa. Lättläst, nästan aningen för lättläst kan man tycka ibland. Jag tror att det faktum att han skrev denna bok på kort tid tillsammans med en irländsk journalist är orsaken. Det fick bli summariskt och lite "lättsamt". Vrba var kanske inte ute efter litterära hedersbetygelser. han hade ett mjölkbud att övertyga. (Se inledningen i boken.)
Jag har läst många böcker om förintelsen men denna var otroligt detaljrik. Jag slås av vilken otrolig tur han har, för det kunde ha gått hur som helst. Hans språk i boken är bitsk, och den drabbar mig.
Alldeles för tunn ... Två år i ett helvete, komprimerat till 300 sidor fängslande, fascinerande, gripande och bittert humoristisk text. Finns så mycket mer här. Och extra krydda för att det är en person som drevs av sitt engagemang att berätta för världen - och som lyckades med det. En histora som påverkar; inte bara då, utan även fortsatt.
En otroligt gripande och fruktansvärd berättelse berättad utan att författaren grottar ner sig i det emotionella. Ibland blir nästan beskrivningarna för "kliniska" och känslokalla. Men det kanske är ett måste för en överlevande att se tillbaka på det sättet.. för att orka. Boken borde vara standard i varje historiaundervisning.