Det är vinter och kallt. Ewert Grens har trettiotvå olösta fall på sitt bord. Hans älskade Anni ligger dessutom svårt sjuk. Men när en död kvinna hittas i en kulvert under S:t Görans sjukhus får han lägga allt annat åt sidan.
Samtidigt står plötsligt fyrtiotre barn, som talar ett främmande språk, i polishusets entré. Ewerts kollega Marianna Hermansson dras in i en uppslitande brottsutredning som sträcker sig utanför Sveriges gränser.
Två märkliga fall måste lösas. Och till slut tvingas Ewert Grens och hans kollegor ner under Stockholms gator för att söka en mördare. Till en värld där människor lever sina vardagsliv i tunnlarna, en värld de inte visste existerade.
Flickan under gatan är Roslund & Hellströms fjärde kriminalroman. Deras tidigare böcker har sålt i flera hundratusen exemplar, Odjuret vann Glasnyckeln för bästa nordiska kriminalroman, Box 21 och Edward Finnigans...
Visa mer
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
Medelmåttig. Som vanligt så vill författarna förmedla samhällsfenomen och jag gillar tanken. Just de bitarna gillar jag, men själva krimdelen blir lite för svag för att bli högre än 3 stjärnor.
Gatubarn i Sverige i tunnlar under Stockholm? Roslund & Hellström skriver som vanligt bra och ännu en gång om ett samhällsproblem, i det här fallet ett gömt samhällsproblem. Som deckare är den bra och spännande. Bladvändare. Som en ögonöppnare så mycket viktigare. Läs den!
Såå seg och tråkig. Jag har läst deras andra böcker ohc tyckt om men den här var inte bra. Tvåan fick den för intressant ämne och min förhoppning om att nästa bok är bättre.
Fruktansvärt att detta är verklighetsförankrat. Intrigen har alla förutsättningar till en riktigt bra deckare MEN. Var tog känslan och nerven vägen. Box 21 gjorde mig upprörd och förbannad rakt igenom. Denna bok känns som ett rabblande av fakta. Mycket mer hade jag förväntat mig.
Dåligt korrekturläst och innehåller några slarvfel, men en jäkligt bra och spännande bok. Som vanligt är författarnas slutord värt att läsa och fundera över. Rekommenderar den starkt.
Som alltid med Roslund & Hellströms böcker så stannar den kvar, efter att man läst ut den. De lyckas ta upp verkliga samhällsproblem och förklä den till deckare, utan att moralisera och fördöma skriver de bara ur verkligheten. Vi får själva stå för moraliserandet och fördömandet, om vi vill. Jag blir så upprörd och ledsen i både kropp och själ, när jag läser den här boken. Generellt så kan man ju säga att vi svenskar är snabba med att klaga på andra när de gör fel, men vi vill inte kännas vid vår egen skit. Precis det handlar boken om. Heja Roslund & Hellström som vågar sticka ut hakan. Hoppas de fortsätter.
Inte lika bra som Edward Finnigans upprättelse, men ändå bra. Boken behandlar ett viktigt ämne. Det handlar även om att man inte ska ha förutfattade meningar om en mördare.
Gillar hur sista sidan förändrade hela perspektivet.
De skriver inte deckare i vanlig mening. De vill något mera med vad de skriver. Världen inunder min egen kommer alltid att finnas i mitt medvetande efter den här boken.
Som vanligt mycket välskrivet om hela två angelägna ämnen från detta författarpar -- det enda man kanske kan börja ha invändningar emot är den ständigt återkommande lilla twisten i slutet. Och så naturligtvis det faktum att den kvinnliga polisen (Mariana) inte bara kan vara en vanlig polis som tex Sven. Nej, hon måste vara en superpolis så att ingen tror att Roslund och Hellström har något emot kvinnliga poliser. Å andra sidan ger kommiserie Gräns kärleksrelation böckerna en helt unik känsla och framtoning.
Gillade dock inte denna lika mycket som de andra och jag vet inte om det har att göra med att jag lyssnade på den -- kändes av någon anledning som det är mer ett lässpråk än ett lyssningsspråk (till skillnad från exvis Liza Marklund).