Fiasko

Betyg

Först och främst får man beundra modet hos någon som ger en av sina sista och mest ambitiösa berättelser titeln Fiasko. Sådana namngivningar riskerar ju alltid att bli självuppfyllande. En kanske inte alltför säljande, men dock träffande, undertitel till denna kunde vara: Science fiction-roman à la Dostojevskij. Det som för tankarna till den ryske klassikern är en mycket omsorgsfull och långdragen inledning, de rikliga teologiska och filosofiska utvikningarna och den episka känsla som blir kvar då man slagit igen boken. Berättelsen dras visserligen också med vissa av sf-genrens olater; krystade egennamn, ödesmättad dialog och detaljerade tekniska beskrivningar av fiktiva uppfinningar. Det förlåter man den gärna, för den har trots det något djupsinnigt och fantasieggande att tillägga i ämnet liv på andra planeter, och något cyniskt och uppriktigt att säga om livet på vår. Boken kan ses som en kommentar till den s.k. Fermis paradox: det motsägelsefulla i den å ena sidan höga sannolikheten för intelligent liv i universum, och den å andra sidan totala brist på observerbara tecken på sådant liv. Lem löser denna paradox med begreppet civilisationsfönster; det är bara under en kort tid under en civilisations historia som den är kontaktbar för andra världar. Hinner den bli för avancerad kommer den att implodera och förstöra sig själv - en position jorden kommer att befinna sig i om något sekel.