
Det finns en rytm i unga Paulas liv som gör tillvaron tydlig: måltiderna runt matbordet, skidturerna i skogen, somrarna i stugan, besöken hos mormor på ön. De viktigaste människorna i hennes liv är mamma, pappa, syster och bror. Och Karen, hennes bästa vän. Paula tycker om sitt liv.Men något händer den sommaren då Paula hittar en korg med brev som mamma har skrivit till sin mamma, Paulas mormor. Under stigande fasa läser Paula om familjens liv och känner inte igen sig i någonting av det som beskrivs. Breven är fulla av lögner. Att mamma kan förställa sig så, sälja ut Paula för att vinna sin egen mors gillande, kommer som en chock.Hur ska hon bära det hon nu vet? Hon står på tröskeln till att bli vuxen och världen har visat sig för henne som en både underbar och förfärlig plats. Paula vill inte börja ljuga om sitt liv.Vigdis Hjorths roman om barndomens sista sommar är en stillsamt...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Den här boken är en betraktelse över vad det innebär att växa upp och bli stor. Vilka är egentligen ens föräldrar, känner man dem då bra som man tror? Och vem är man själv mitt i allt? Vill man vara som mamma och pappa? Elle hur gör man då för att bli en annan om man vill det?
Paula, som är på tröskeln till vuxenlivet hittar brev som hennes mamma har skrivit. Där upptäcker hon att de är fulla med lögner. Hur kan mamman ljuga så? Varför gör hon det? Den trygga värld Paula känner till känns inte riktigt så trygg längre.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den här romanen. På ett sätt tycker jag att den är väldigt bra med ett fantastiskt språk och bra skildrade relationer. På ett annat sätt blir jag mest förvånad över det Paula upptäckte inte är mer, större och betydligt mer allvarligt. Jag hade velat ha mer, nu blev det mest ett jaha…
Så jag är kluven. Väldigt kluven.