Ingrid inleder sökandet efter fadern till dottern Kaja som nyss fyllt tio månader: den ryske soldaten Alexander som befann sig ombord på det tyska fångskeppet M/S Rigel. Över tvåtusen människor omkom i när fartyget sänktes, de flesta fångar från östra Europa. Ingrid hittade den svårt nedkylde Alexander, räddade hans liv, förälskade sig i honom och födde hans barn. Men kriget tvingade honom på flykt och nu är frågan vad det blev av honom. Fick han hjälp? Blev han infångad? Är han död eller vid liv? I den tredje, fristående romanen om Ingrid Marie Barrøy är året 1946 och kriget är över. Men ännu syns spåren efter ockupationen, till och med på den lilla ön som påminner om ett fotspår i havet.
Visa mer
Recensioner
2020-03-08
Betyg 
Avslutande delen. Vacker trots vemodet är detta karga stycke livshistoria. Mycket bra!
2020-02-06
Betyg 
Ingrids sökande förefaller rätt meningslös. Den ger författaren möjlighet att skildra tillståndet i Norge år 1946, när ockupationen är över. Där finns en hel del skam. Skildringen av Ingrids strapatser med den lilla Kaja i famnen är helt osannolika, det här barnet framstår som ett paket och liknar inte verklighetens småbarn. Vacker och vemodig text.
Betyg
En mycket vacker skildring av Ingrids smått fantastiska resa i den älskade Alexanders fotspår. Hon reser med båtar och tåg, men framför allt går hon, ofta i obanad terräng med sin baby på rygg eller mage. Fantastiskt! I botten finns en för Norge skamfylld historia om repatrierade ryssar och katastrofen med bombningen av bl a fångskeppet Rigel. Roy Jacobsen skriver med ett mycket avskalat språk - poetiskt i all sin vardaglighet. Men ibland blir det lite för sparsmakat, alla detaljer hänger jag inte riktigt med på. Härlig, bitterljuv läsning är det ändå.
