Farfar upp i graven

Betyg

DNs litteraturkritiker Sara Gordon lurade mig att låna den här boken. Jag tycker att den är avskyvärd i sin pladdriga stil.

Betyg

Saša Stanišics debutroman "Farfar upp i graven" var i ropet mest i somras i samband med WALTIC konferensen här i Stockholm. Dessvärre har den varit utlånad på statsbiblioteket varje gång jag varit där och jag har snällt fått nöja mig med en annan bok.

Men nu har jag alltså läst klart den och är här beredd att ge er ett rättvist omdöme. Vid första läsningen inser jag att jag har att göra med ett verk av en författare. Många kan skriva, men få människor är författare. Vidare får min förutfattade mening om att boken ska vara djupt tragisk och krigsfärgad stryka på benen, för Saša Stanišics debut är en skildring av en barndom många av oss bara kan vara avundsjuka på. Det är pojkstreck, trollkarlsdrömmar och farfarsvisdomar, allt i ett. Allt samtidigt, och på varandra. Det är det sorglösa livet att vara ett barn genom ögonen på Aleksandar Krsmanovic.

Givetvis finns en vändning. Balkankriget står ständigt och lurpassar bakom ett hörn, redo att inta nästa stad eller by. Slutligen är det Aleksandars Visegrad som står på tur.

Jag sugs in i boken på en gång. Inte särskilt konstigt med tanke på min svaghet för historier om tjocka fastrar och stränga småskolelärare. Och som sagt, Stanišics förmåga att göra litteratur av de mest banala upplevelserna i barndomen. I början av boken gör han det med bravur, trådar lämnas hängande, för att längre fram åter tas upp. Men allt eftersom historien utvecklas, blir jag mer och mer oroad över hur Stanišic ska reda ut det nät av trådar som bildats framemot slutet. Känslan av att det är ett förstlingsverk jag läser gör sig påmind allt oftare.

Slutsatsen blir väl att jag absolut tycker att du ska läsa "Farfar upp i graven". Men mest för att jag anser det vara rent nödvändigt att känna till en författare som skrivit en generationsroman av stora mått mätt i Tyskland. Och för att du ska se fram emot dennes nästa roman som, sedan han passerat förstlingsfällan, i min mening inte kan bli annat än en fullträff.

Betyg

Lånade denna bok efter att ha läst en lovordande recension men stupade på allt "lull". För mycket utsvävningar och poesi för min smak, orkade inte ta mig igenom boken.