Fåraherdens dotter

Moon, Elizabeth

| 1995

Flag from sv

89


Paksenarrion - som kallas för Paks - växer upp på landet men längtar efter äventyret bortom horisonten. När hennes far vil tvinga henne att gifta sig med sonen till byns grisvaktare flyr hon hemifrån och tar värvning som fotsoldat. Hon får utstå oändliga marscher genom träskmarker, men lär sig också att slåss såväl med svärd som med spjut. Något hon kommer att få användning för - sig själv ovetande är hon nämligen utvald av gudarna att återinsätta den försvunne härskaren på tronen...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Betyg

Denna bok var helt okej men vi får se om ifall jag kommer att läsa del 2

Betyg

Det är egentligen först de sista hundra sidorna eller så som börjar bli intresanta, när det börjar antydas att det kanske är något speciellt med Paks. Fram tills dess är det på sin höjd halv-spännande att se vad som händer i handlingen som släpar sig fram över fyrahundra sidor. Dessutom är det ofta svårt att förstå exakt vad som händer, och varför det görs som det görs, i fälttågen, och även saker som riktningar och geografi blir det svårt att hänga med i. (Min utgåva var dessutom ganska full med korr-fel, men det ska nog inte Moon skyllas för.) Sedan tyckte jag det kändes märkligt att dödandet problematiserades så lite som det gjorde, särskilt när det inte finns något "ont" och "gott". Poäng till Moon för att hon inte backar för att döda av sina karaktärer iaf. Och världen, med de olika gudarna och religionerna, gillar jag, och jag tror fortsättningen kan bli bättre än början.