Familjens projektledare säger upp sig

Betyg

Så rolig och igenkännande!

Betyg

Nej, familjens projektledare säger inte alls upp sig. Familjens projektledare fortsätter curla. Och vara förbannad. Curla och vara förbannad. Genom hela boken. Jag tycker synd om Gunilla, jag tycker synd om mig själv, jag tycker synd om hela kvinnosläktet och jag hatar lika starkt. Igenkänningen är slående, en hård knytnäv i magen, gnisslande tänder, eld bakom ögonen. Även för mig som ännu inte har barn. (Jag fruktar den dagen, då det kommer att bli värre. Värre än nu...) Med det sagt - denna bok är obehaglig. Jobbig. Humoristisk (29 februari - en helt vanlig dag, till exempel. Borde dock ha varit 30 februari, hur tänkte du där, Gunilla? Eller förläggaren? Ring mig nästa gång.). Men samtidigt så larvigt utförd ibland. Ilska går inte att skriva. ”F**n” och ”!!!!” är så tramsigt att skämskudden åker upp, gång på gång. (Och på nästa sida står det ”fan” - återigen, förläggare - anställ mig nästa gång för korrekturläsning...)
Pewh. För att knyta ihop säcken (och spoiler alert): nej - vi får ingen lösning. Familjens projektledare säger inte upp sig - hon skriker bara. En arg, frustrerad reklamare/kvinna/ofrivillig
projektledare har inte lösningen. Förutom att uppfostra nästa kvinnliga generation till att vara lika lata som männen. Japp, där är kontentan av alltihop. Vi kan inte ändra på dem, men våra döttrar kan bli lika odugliga så sönerna - precis som vi och generationer av kvinnor före oss - måste. Måste, allt som vi måste. Tack för förhöjt blodtryck.

Betyg

Det gick snabbt och lätt att läsa den här boken som sätter fingret på en viktig aspekt för många kvinnor idag. Jag upplever att det blir bättre och bättre men det är fortfarande inte tillräckligt bra för de flesta. Det är sorgligt och träffande men utspätt med en rejäl gnutta humor. Det är en ilsken bok och med rätta. Jag hoppas att många läser den och tar sig en rejäl funderare.
Det är dock ett svårt ämne och ibland blir boken för generaliserande. Även om jag och min man har liknande problem upplever jag inte alls att vi inte kan prata om det och att inga förbättringar skett. Sakta men säkert har vi ändrat på många småsaker som gjort mig trött och honom oförstående. Att förändringen skett beror mest på att han lyft att jag måste tänka mer på mig själv. Därför förlorar författaren på att skriva saker som att "män saknar medkänsla". Eller är lata osv. Att vi fostrats till olika roller och har olika förväntningar på oss, absolut. Och jag märker själv av att som förälder finns det en annan förväntan på mig osv. Kan man se bort från de generaliseringar som ger en bitter och olustig smak och istället ser författarens känsla av maktlöshet, att titta på vad vi alla kan göra (gå emot förväntningar på oss såväl som män och kvinnor) så kan vi nog göra mycket åt det här ensamma projektarbetandet. Barn tillför mindre av ett val beroende på vem man skaffat dem med, men det finns mycket man faktiskt kan börja ignorera i form av förväntningar. Det är inte alls orimligt att säga: "Ta det med min man." Och så vidare. Att avfärda allt som gnäll, vilket många gjort, det är en bekväm lösning som struntar i den strukturella aspekten av det hela.

Betyg

Alla tjafs, alla diskussioner man har haft. Allt finns i denna bok, känns skönt att veta att man inte är ensam om att ha dessa diskussioner hemma. Saknar dock lösningen på dem

Betyg

Jag gillar det faktumet att hon är så pass rapp i käften som hon är. Boken har därför en viss charm och den är mycket lättläst. Men den är samtidigt alldeles för generaliserande och fördömande! Jag kände inte alls igen mig av hennes kvinnobeskrivning. Kanske var det just därför som jag kunde skratta till lite då och då!

Betyg

Igenkänningsfaktorn är hög men den gnälliga tonen och alla generaliseringar drar ner betyget

Betyg

Tankvärt!

Betyg

Man känner igen sig i otroligt mycket.

Betyg

Boken har en poäng som förmedlas tydligt, och lite väl många gånger utan variation eller tillförande av djup. Dessutom skönjes bipoänger på grund av författarens bristande självinsikt. Det skulle vara intressant om ämnet togs upp igen av någon som kunde samla sig lite kött på benen och reda ut både medveten huvudpoäng och omedveten bipoäng.

Betyg

Den här boken får en trea eftersom den tar upp ett viktigt ämne på ett tillgängligt sätt, jag tror att den når ut även till ofrälsta feminister, om inte främst till dem. Den gjorde mig upprörd eftersom jag kände igen mig i det hon skrev, men mest upprörande är slutet. Det var befriande att läsa boken, men av slutet blir man bara uppgiven.

Betyg

Var arg i flera månader, vilket gnäll! O det värsta är att jag smittades och blev gnällig själv.

Betyg

Intressanta tankar, men till slut blev den tjatig tycker jag. Skönt att den är utläst.

Betyg

Väldigt sexistisk och stereotyp

Betyg

trodde boken skulle vara bra på ett maria sveland (bitter fittan) sätt. Men ack så jag bedrog mig själv! Hon generaliserar så att jag kräks och vad som skulle kunna vara en bra och rolig bok föll pladask. Usch och fy!!!

Betyg

Tyvärr lite för mycket martyr och för lite självrannsakan. Vad kan hon själv göra för att ta sig ur situationen? Hur har hon själv bidragit till att det blev som det blev? Och vem har egentligen satt reglerna i familjen? Och vem har sagt att man bara kan göra saker på hennes vis? Det är fallgropar jag tror alltför många kvinnor gräver åt sig själva - de sätter upp regler som är omöjliga att leva upp till i hemmet. Strävar efter perfektion. Och så skyller de på männen när det inte går att leva så. Synd. Hela det tankesätt hon ger uttryck för har nog lett till onödiga skilsmässor.

Betyg

Känner igen mycket och får en del tankeväckande funderingar av den här boken. Men inte så mycket från mitt eget liv. Jag tycker nog att jag själv både är särskilt lämpad OCH tycker det är roligt att vara projektledare, men när det handlar om genomförandet lämnar jag mer än gärna över till min man. Yttre sociala saker som dagisscheman eller födelsedagspresenter tycker jag är roligt, medan min man är ganska ostrukturerad. Städning och sånt är inte ett dugg kul, så det kan han gärna ansvara för. Hos oss är det 9 gånger av 10 min man som tar initiativet till att byta lakan. Han ber mig att dammsuga när jag ändå är ledig en dag, och jag säger ja, men gör det inte ändå, för det är så tråååkigt, och jag vill hellre läsa en bok... Varför fungerar det så i vår familj trots att vi har två barn och båda jobbar heltid? Är min man en särskilt fantastisk man eller är jag en lat och inkompetent kvinna? Handlar det kanske mer om att se varandra och prata om sina önskemål och behov? Att ta ansvar både för sitt eget och för den andres liv? Det tror jag att vi är särskilt bra på, både min man och jag.

Betyg

Visst känner jag igen mig i mycket men jag trodde att boken skulle vara mycket roligare. Tyvärr tycker jag att framsidan var roligast.

Betyg

rakt igenom. Min subjektiva åsikt skulle vara en stjärna, men nu tvingas jag se objektivt för den är mera tänkvärd än läsvärd. Hur tänker hon frågar jag mig skall allt delas 50 -50 som i sandlådan, och då blir alla lyckliga och sexlivet fungerar.
Nej det är en skrämmande bok och tyvärr tror jag att mng kommer att gilla boken och känna igen sig.
Det gör även jag, men vi har ett val och denhär kvinnan är inget offer, men med total avsaknad av självrespekt . Påminner mycket om Bitterfittan men
där kom väl kvinnan till någon typ av insikt om jag minns rätt. Det finns inget i världen som skulle få läsaren att börja bläddra i boken på nytt och söka ngr guldkorn för de finns tyvärr inte att finna.

Betyg

Kvinnors dubbelarbete är en fråga som ofta tas upp i den offentliga debatten. Genom att använda sig av korta texter med dagbokskarraktär lyckas Bergensten återföra detta ämne till den vardag ur vilken det stammar. Hon är arg, och det tycker jag hon, och resten av världens kvinnor, har rätt till!

Betyg

Jag tycker att kvinnan själv skulle kunnat säga nej till mycket. Släppa kontrollbehovet och låta mannen få komma in.

Betyg

ja visst kan man tycka att hon är gnällig men jag känner absolut igen mig och min man och hon skriver faktiskt inledningsvis att när hon ser tillbaka på det hon skrivit är hon för agressiv men det är lätt att bli när man har målat in sig i ett hörn - vilket är vad boken handlar om att det sedan inte tar upp hur man tar sig ut - nä vem har en lösning på det ? ge mig gärna tips jag har varit gift i 28 år och försöker fortfarande..... följde upp den med "det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" med olika vetenskapliga studier inom området kvinnor o män som tyvärr förklarar en del av denna bok.............. : )

Betyg

Glad att jag lånade boken och inte köpte den. Kommer inte läsa om den.

Gnällig bok om hur det är att ta hand om allt hemma, inga bra lösningar eller analyser.

Skrattade till två ggr. Gav mig tips om saker jag kan "kolla" hemma....

Betyg

Den var ju lite småkul och så. Vissa saker skrattade jag åt. Det mesta uppfattade jag dock som gnäll. Gnäll, gnäll och gnäll.

Betyg

På tok för rabiat, även om man känner igen sig (och skäms...) i vissa detaljer.

Betyg

Författaren lever tillsammans med en man som gärna vill vara delaktig i familjens plikter och ansvar men som ändå överlåter till sin hustru att ta långtids- och komplett ansvar. Jag läste snabbt ut boken, och lika tacksam som jag är över att inte vara ensam (trodde jag väl egentligen inte heller), lika frustrerande är det att acceptera att knappast någon ens förväntar sig jämlikhet. Exemplelvis står det att dagispersonal helst meddelar mammor viktiga saker (har jag ju märkt) med motiveringen "trial and error". Boken är ganska ilsken och feministisk, med rätta! Vi har kommit låååångt på en generation men det är också en bra bit kvar.

En slutsats i boken är att kvinnor ibland bryter upp för att de inte orkar fortsätta på det viset. Först då visar mannen att han är fullt kapabel till 50% av ansvaret. Lite synd att behöva vänta på uppbrottet, eller?