Levnadsförhållandena för befolkningen i Stockholms skärgård har sedan slutet av 1800-talet förändrats drastiskt. Ännu i början av 1900-talet fanns där en talrik befolkning som försörjde sig på fiske, jordbruk, boskapsskötsel och båtbyggeri. Det urgamla självhushållet har därefter alltmer kommit att naggas i kanten. Sedan en tid tillbaka har dessa näringar i stort sett upphört, åtminstone som heltidsnäringar samtidigt som befolknings-minskningen varit påtaglig i över hundra år. Främst de yngre har sökt sig till andra näringar i storstaden eller på annat håll. Samtidigt har under denna tid nya grupper sökt sig i motsatt riktning, dvs till skärgården, nämligen sommargäster, pensionats-gäster, fritidsboende i stugor eller villor, seglare och andra småbåtsägare med familjer.
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok