Nadia och Nadir möts några gånger i en park utanför sjukhuset där de är inlagda. Därefter kommer de att berätta sina historier. Båda har på skilda sätt präglats av 1900-talets stora krig och förbrytelser. Andrzej Tichý skriver en mättad, komplex prosa med få vilopunkter. Fält har imponerande rymd, lågmält ursinne och svindlande djupeffekter. En vacker, skrämmande roman, i vilken Europas moderna historia når sin kulmen i den privata psykosen. ?Jag drömmer dina drömmar om övergivna tullhus, om soldater i folktomma, regntunga miljöer, om ovårdade barn som röker cigaretter längre och tjockare än fingrarna som håller i dem, om kvinnor i hucklen som bär på nätkassar. Om alkoholiserade polismän och stora gäng av beväpnade tonårspojkar. Jag är dina ögon när du ser får som slaktas för att bli grillade över öppen eld, när du ser dammiga höns på karga fält och vindpinade betesmarker. Jag...
Visa mer
Recensioner
2010-03-09
Betyg
Sveriges kulturredaktörer kan man visst inte lita på, det här var en riktigt svårtillgänglig historia. Vad handlade det om? Var det en eller vå berättarröster?
Betyg
Boken börjar precis som Anthem en bok från 1938 som beskiver en framtid där vi alla reducerats till ett nummer och där ordet jag återupptäcks. Det enda positiva var sidorna med bildtexter utan bilder. Fantastiskt bra, bilderna behövs inte vi har sett bliderna många gånger. Annars upplever jag inte som en roman utan ett evigt beskrivande. I.o. för sig intressant men så faktabetonat att jag inte kan sätta mig in i persongalleriet.
Betyg
Två personer, eller är det egentligen inte bara en?, som bär allas vår svarta sorg på sin krumma rygg och deras/hans/hennes resa genom inre och yttre exil till och kanske också igenom psykosen. En skildring av en ständigt pågående apokalyps. "En vit fläck på marken i form av en människa" - läs boken och du förstår.