
Eva F Dahlgren hade två förebilder under sin uppväxt, sin farfar och Sigrid Gillner - hans väninna från matlaget i 20-talets Uppsala. Om sin farfar utgav hon 2002 den kritikerrosade boken Farfar var rasbiolog, där hon gjorde upp med hans förflutna. I Fallet Sigrid Gillner försöker hon förstå hur en ledande socialdemokrat kunde attraheras av nazismen. Till grund för boken ligger även denna gång brev och dagböcker. Sigrid Gillner, (1891-1975), var en av arbetarrörelsens pionjärer. Hon kom in i styrelsen för socialdemokratiska kvinnoförbundetoch satt i Socialistinternationalens kvinnoexekutiv och avancerade till riksdagen. Hon brann för demokratin. Men som idealist kom hon att bli fruktansvärt besviken. Hon ansåg att riksdagsledamöterna bara var intresserade av att skaffa sig egna fördelar. Rätt partibok gav fint jobb. Och nya välavlönade yrken, som partiombudsmän, uppstod. En...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Det här är inte ren biografi eftersom boken också handlar om författaren och hennes förhållande till Sigrid och det enorma material som hon efterlämnar. Det är inte heller en dokumentärroman. Varför ska vi intressera oss för Sigrid Gillner? Något svar på det får jag inte efter att ha läst den här redogörelsen. Dahlgren har haft ett för stort och splittrat material att tillgå. Det blir ingenting helt och intressant av detta.