I sin nya bok Fallen ur tiden, som undandrar sig alla genrebeskrivningar, undersöker den israeliske författaren David Grossman sorgens natur och den svåra vägen tillbaka efter en stor förlust. I denna märkvärdiga blandning av drama, prosa och poesi får vi möta en samling människor som, nästan likt ett medeltida allegoriskt drama, berättar om sina egna öden i ett slags sångspel. I berättelsens början beger sig ?Mannen som går? hemifrån för att leta efter sin döde son. Han får sällskap av Hertigen, Barnmorskan, Kvinnan i fisknätet, som alla har drabbats av samma öde. Kan man, om så bara ett enda flyktigt ögonblick, få kontakt med de döda och befria dem från döden? David Grossmans sorgeberättelse har sprungit ur en egen smärtsam förlust. I augusti 2006, då bara timmar återstod av kriget och vapenvila redan var beslutad, dödades hans tjugoårige son av en missil när han tjänstgjorde i israeliska...
Visa mer
Recensioner
2016-09-28
Betyg 
Herregud. Riktigt pretentiöst och inte gripande. Tar upp sorgen efter att ha förlorat ett barn men känns distanserad på grund av obegriplig "poesi".
2014-10-07
Betyg 
Grossman lyckas med det omöjliga att med ord beskriva sorg. I formen av ett tidlöst drama förenas en märklig samling människor på vandring mot ett omöjligt mål. De delar minnen och erfarenheter av att ha förlorat barn. Boken liknar inget annat som jag läst men kanske påminner den ändå lite om en berättelse av Pär Lagerkvist eller ett grekiskt antikt drama. Grossman är en författare med egen berättarröst och jag vill gärna läsa mer av honom.
