Marianne Ahrne kom till Falköping när hon var tre år. I sjutton år bodde hon där, i sjutton år längtade hon därifrån. När hon nu återvänder är det till en plats i nuet mer främmande än Paris, New York eller Ulan Bator. Det är dags att vända tillbaka. Jag har varit i Bombay och Chongqing. Jag har ridit över Mongoliets grässtäpp och sett solen gå upp i öknen vid Sossusvlei. Jag har sovit på båtdäck och på öde stränder, i en hängmatta under palmer och på hårda jordgolv i fattiga människors hyddor. Jag har älskat och älskar ännu. Tiden i Falköping krossade mig inte. Den blev en grund för min vilda längtan. Dåtid och nutid möts i denna mycket personliga berättelse när författaren åter vandrar på sin barndoms gator. Jag är i vanliga fall ingen nostalgiker. Men jag har varit så lite i Falköping de senaste fyrtio åren att det existerar för mig bara genom det förflutna. Det gör det...
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok
