Karin insåg det hon tidigare hade blundat för, han var farlig. Gränsen var nådd och det fanns ingen annan utväg om hon och barnen skulle överleva.Men Herre gud att behöva fly till Gotland. Hur kan man över huvud taget vilja bo därute i ingenting med bara vatten som granne? När Barbro försökte övertyga henne om att det skulle bli bra, kände hon sig snarare som en landsförvisad straffånge.Med hjärtat i halsgropen anade hon att hon blivit påkommen.Hade han förstått att hon hade läst i deras hemliga dokument där på kontoret? Den uniformsklädda mannen tryckte sig tätt intill henne och viskade något i hennes öra medan han smekte henne längs ryggraden. Hon kände paniken krypa i kroppen. Hur i hela friden skulle hon klara sig ur det här? KGB var inte att leka med.Och vem var han, denna främmande pojke som helt plötsligt bara fanns där?
Visa mer
Recensioner
2018-01-23
Betyg 
Betyg: 4,5 av 5
Det här är den tredje boken jag läser av författarduon Lena Weström och Carina Eriksson. Dessa två representerar de guldkorn man kan finna när det kommer till små förlag vars böcker det kan vara nästintill omöjligt att finna ute i handeln och som man då kan vara tacksam över att finna via internet.
I Exil: Björke får vi följa en misshandlad kvinna i mitten av 1970-talet som flyr undan sin våldsamma man och tillsammans med sina två barn flyr till ett kollektiv på Gotland där en samling något udda individer redan bor. Paralellt med den historien får vi också följa två unga människor som tillsammans med ett barn flyr från ett Sovetiskt Lettland och som så småningom dyker upp även dem på Gottland. Boken är lättläst, lagom spännande, välskriven och engagerande. Den känns mycket verklighetstrogen och jag tycker mycket om att boken som liksom de andra av författarduon- utspelar sig på underbara Gotland. Deras största styrka tycker jag ändå ligger i karaktärsporträtten. På enkelt sätt "målar" de upp sina karaktärer på ett så pass verklighetstroende sätt att jag kan riktigt se dem framför mig.
Genren Mysdeckare tycker jag passar väldigt bra. Tack och lov är det här inte en "polisdussindeckare bok". Gudarna ska veta att jag är trött på dom!
Mitt slutbetyg blir, en stark 4:a! Kan varmt rekommendera boken och jag läser gärna fler böcker av Weström/Eriksson!
